Krönika

Liksom för fastlagsbullen kan vi inte heller bara fokusera på en sak. En exemplarisk mandelmassa, men en i övrigt dålig bulle och grädde, ger ingen bra helhet. Vi behöver stärka vår förmåga brett och tänka såväl resiliens, för att kunna anpassa oss efter olika kriser, som robusthet, för att kontinuerligt kunna försörja oss med livsmedel, skriver Jenny Asplund.

Jag ser beteslagstiftningen som ett enormt hot mot den fria företagsamheten och en stor konkurrensnackdel gentemot stora delar av övriga Europa, skriver Adam Gruvæus.

Utan en tydlig ersättningsrätt och sunda incitament så förlorar alla, skogsägarna, den biologiska mångfalden och inte minst samhället som inte använder våra gemensamma pengar på bästa sätt, skriver Paul Christensson.

Vi har i skrivande stund ingen livsmedelsstrategi på plats, vi har väntat på en uppdatering av den länge nu. Men trots att risken för konflikt och allvarliga marknadsstörningar inte varit såhär stora i modern tid, lyckas inte politiken enas om strategin. Det gör mig mycket bekymrad, skriver Palle Borgström.

När jag på senaste tiden presenterat mig och mitt företag i olika sammanhang är den ständiga reaktionen en bekymrad kommentar om storleksrationalisering. Det verkar ha blivit en sanning att gårdar med fler än hundra kor benämns som industrier och många menar att utvecklingen är problematisk, skriver Katarina Wolf.

En av de allra viktigaste av kriser, att fler väljer att lägga ner och att färre väljer att starta upp lantbruk, behöver motverkas så snart som möjligt. Har vi inte inhemsk livsmedelsproduktion i tillräcklig utsträckning är det inte mycket annat som spelar roll, skriver Ida Frankenberg.

Med röjningens hjälp kan jag få en mer varierad skog som bättre kan stå emot angrepp av insekter och väder. Det blir en livskraftigare skog, helt enkelt, skriver Helena Löthgren.

Vi befinner oss just nu i tider av motstridiga budskap. Christophe Hansen upprepar budskapet om en ökad produktion. Samtidigt har vi flera EU-länder som strategiskt arbetar för att minska sin livsmedelsproduktion i en strävan att minska sina nationella klimatutsläpp, skriver Palle Borgström.

Om inte unga ser en framtid i lantbruket, så finns heller ingen framtida livsmedelsförsörjning, skriver Katarina Wolf.

Låt oss använda kooperationens år till att sätta fokus på att utveckla framtida samverkan. Min övertygelse är att även om många lantbruksföretag i sig blir större så kommer samverkan för att nå marknader eller att kapa kostnader alltid att behövas, skriver Paul Christensson.

Jag börjar allt mer gilla idén att styra pengarna till de bönder som har mest behov. Frågan är bara vem som det är mest ”synd om” och hur resurserna ska fördelas. Vår nutidshistoria visar att det är lättare för vissa grupper än andra att få samhällets empati, skriver Peter Borring.

Julen står för dörren och sällan är väl skogen så väl representerad i var mans hem som nu. Jag funderar på om gemene man tänker eller reflekterar något kring den där granen som har köpts. Vart den kommer från, hur den är odlad samt hur mycket Co² den har bundit, skriver Marit Bohlin.

Situationen för svenska skogsägare blir allt osäkrare. Idag är det ingen självklarhet att man får nyttja sin skogsresurs och risken för att man inte ersätts om man hindras är överhängande, det skriver Anders Pettersson.

Rätten att bruka sin mark och samhällets önskan att bevara naturvärden, behöver inte vara ett motsatsförhållande. Men frågorna hamnar ofta i konflikt, särskilt när stelbenta regelverk ska tillämpas, skriver Palle Borgström.

Det är nog få som gör vågen efter att klimatmötet i Baku avslutats. När inte världens nationer lyckats enas om åtgärder för att klara 1,5 procent-målet eller ens 2 procent-målet, faller ansvaret tyngre på delstater, regioner, branscher, kommuner och massan av individer, skriver Kerstin Dafnäs.

Genom att låta människor känna, smaka och diskutera lantbruket växer deras engagemang. Detta sammanhang är viktigt för att få genomslag för våra frågor och skapa en grund för framtida stöd och medvetenhet kring lantbrukets betydelse i samhället, skriver Roger Gustafsson.

Fler män, och kvinnor, behöver få upp ögonen på hur de och deras organisation bygger glastak. För det är glastaken som gör att det för varje år blir allt färre kvinnor som äger allt färre och mindre fastigheter i förhållande till männen, skriver Susanne Öberg.

Att investera i solceller och en eldriven gårdstraktor innebär en trygghet då gårdens motståndskraft ökar, plus att det känns bra både för ekonomin och klimatet att köra fossilfritt, skriver Gustaf Svenungsson.

Vi måste ha en tydlig ersättningsrätt när vi hindras från normalt skogsbruk. Det som står i Sveriges grundlag att ”när pågående markanvändning avsevärt försvåras, skall ersättning utgå” måste respekteras, skriver Paul Christensson.

Vi är duktiga på att visa stolthet över våra gårdar även i Sverige, men jag skulle önska att vi inspirerades mer av amerikanerna. Inte minst i att beskriva de framgångar man kan nå som lantbruksföretagare, det skriver Katarina Wolf.