Hur kan det få ta så lång tid?

I tre år har vi haft ett krig i vår närhet och under lika lång tid har vi sett hur marknaden skakats av en oberäknelig geopolitik och effekter av klimatförändringar. 

Vår omvärld har inte varit såhär oförutsägbar och konfliktfylld sedan andra världskriget. Hela Europa ska rustas upp, Sverige har gått med i Nato och statsministern har konstaterat att vi inte längre lever i fred, men inte heller krig. Samtidigt har vi, i skrivande stund, ingen livsmedelsstrategi på plats, vi har väntat på en uppdatering av den länge nu. Men trots att risken för konflikt och allvarliga marknadsstörningar inte varit såhär stora i modern tid, lyckas inte politiken enas om strategin. Det gör mig mycket bekymrad.

Vi som jobbar med jord och skog har länge blivit tagna för givna. Inte bara ska man kunna äta sig mätt, det ska dessutom vara billigt, och allt ska finnas i mathyllorna. Avokado och färska bär året om är en självklarhet, trots att det i många fall betyder slavliknande förhållanden i de så kallade plastöknarna i Nordafrika samt stöld av land och maffialiknande beteenden i avokadoplanteringarna i Sydamerika. Vad håller vi på med?

Just nu är kostnaderna för mat högt upp på politikens agenda och i media. Faktum är att vi i Sverige har hållbara, näringsrika och prisvärda livsmedel och vi kan öka produktionen av dem. Att äta i säsong kan vara utmanande men har sin charm och dessutom är det billigare, än att äta som om det vore högsommar året om. Just nu är budskapet i media att matpriserna driver inflationen vilket riskerar att påverka konsumenterna att alltid titta efter det billigaste. Det gör mig orolig över att politiken riktar in sig på att mat ska vara billigt i kommande valkampanj. Att ensidigt fokusera på pris tror inte jag gynnar oss. Det är enkelt att all mat dras över en kam, men just nu är det främst kaffe, te och kakao som sticker ut, vilket har att göra med minskade skördar och ökade kostnader. Klimatet kommer fortsätta att påverka matpriserna framöver, liksom marknadsstörningar som kan leda till ex minskad tillgång på gödning. Det gör det ännu viktigare att Sverige har en strategi för att göra livsmedelsproduktionen mer robust och att vi producerar en högre andel av de insatsvaror som matproduktion kräver inom landet, eller i alla fall inom Europa.

Mat måste få kosta och lantbruket måste få vara lönsamt för att kunna utvecklas. Vill vi ha det billigaste, så får produktionen flytta till ett land där slavliknande arbetsförhållanden anses vara okej. Där får personal och miljö betala priset som konsumenten inte är beredd att göra. Men det är inte en värld som jag vill vara en del av.

Palle Borgström,
Förbundsordförande LRF