Om skogen växer sämre får det inte bara ekonomiska konsekvenser för den enskilde skogsägaren, det blir på en större skala ett samhällsproblem då vi har räknat med att våra utsläpp ska lagras in i dessa skogar, skriver Haidi Andersson.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Ibland kommer det sig liksom av sig självt, andra gånger tar det emot att få tankar och idéer i skrift. När det tar emot är det extra lätt att ta till lite surfande. Senaste nytt från skogen är att tillväxten har minskat sedan 2012. Fortsätter till sociala medier där denna nyhet helt förkastas och inspirerat av strömningar från andra sidan atlanten uttrycks förakt för forskning och vilket slöseri det är. Facebook är en källa för allt från underhållande reels till påstående där en del känns mest som påverkanskampanjer. I flödet presenterar någon data från IPCC med en pedagogisk bild av kolets kretslopp, lite som vi lärde oss en gång i skolan. Växter omvandlar CO2 till energi för att växa och när allt dör återgår näring och kol till det eviga kretsloppet. Men icke, han förklarar stolt och ivrigt påhejad att människan står för bara tre procent av alla utsläpp, resten är naturens. Beslutar mig för att inte begå digitalt självmord med att förklara vad ett kretslopp är och återgår till min krönika.
Från hundra år av datainsamling har vi fått nyheter om att det blivit fler gamla träd i våra skogar, andelen död ved ökar och att tillväxten de senaste hundra åren varit exceptionell. Det har varit positiva nyheter för skogsbruket som visar att en förändrad skogspolitik och certifiering har gett resultat. Men samma insamlande data kan även visa en mängd andra saker, som en förändring där skogens rekordtillväxt har avstannat och sjunkit. Om skogen växer sämre får det inte bara ekonomiska konsekvenser för den enskilde skogsägaren, det blir på en större skala ett samhällsproblem då vi har räknat med att våra utsläpp ska lagras in i dessa skogar. Är det en tillfällig dipp eller ett permanent skifte undrar man ju också.
I skolan var det inte så coolt att vara plugghäst men man blir ju vuxen och inser att kunskap är något fint, oavsett om det gäller forskning eller att röja en ungskog. All forskning är kanske inte relevant för mig eller ens att bli använd de närmaste årtiondena, men det betyder inte att den är oviktig eller oanvändbar i framtiden. Hade vi inte tagit tillvara kunskap från 1970-talets barkborreutbrott i Värmland hade vi kanske gjort samma misstag igen och gjort långt större förluster i virkesvärden än vad som blev under det senaste utbrottet. Utan forskning skulle vi vara tvungna att ta reda på allting själva och det är faktiskt ett skogsägarliv för kort för.
