När jag på senaste tiden presenterat mig och mitt företag i olika sammanhang är den ständiga reaktionen en bekymrad kommentar om storleksrationalisering. Det verkar ha blivit en sanning att gårdar med fler än hundra kor benämns som industrier och många menar att utvecklingen är problematisk, skriver Katarina Wolf.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
När blev det fult att vara storskalig? Vad innebär det ens att vara storskalig? När jag på senaste tiden presenterat mig och mitt företag i olika sammanhang är den ständiga reaktionen en bekymrad kommentar om storleksrationalisering. Det verkar ha blivit en sanning att gårdar med fler än hundra kor benämns som industrier och många menar att utvecklingen är problematisk. I Miljöpartiets partiprogram går till exempel att läsa att jordbrukspolitiken bör inriktas på att skydda och främja småskalighet, biologisk mångfald och miljöhänsyn. Frågan om storskaligt eller småskaligt lantbruk har kanske alltid varit polariserande, både bland lantbrukare och politiker.
Naturligtvis finns det argument som talar både för och emot båda sidor. Stora gårdar med många djurenheter kan leda till ökad risk för smittsamma djursjukdomar och på senare år har beredskapsperspektivet lyfts fram. Färre och större företag skapar en sårbarhet i livsmedelskedjan om krisen eller kriget kommer. Ur ett ungdomligt perspektiv är det dessutom viktigt att det finns mindre enheter som gör klivet in i branschen möjligt. Å andra sidan har storleksrationaliseringen fört med sig positiva effekter för lantbrukare. Ett större företag kan i högre utsträckning effektivisera driften och anställa personal vilket leder till mer utrymme för ledighet och återhämtning. Försörjningsfrågan är central för Sveriges befolkning och då behövs stora och konkurrenskraftiga företag som producerar mycket livsmedel.
I den polariserade debatten hör jag dock sällan rationella argument. Många hävdar övertygat att småskaligt är bättre än storskaligt och jag tror att det i mångt och mycket mer är känsla än fakta som driver narrativet. Småskaligt låter helt enkelt bättre än storskaligt. Dessutom är begreppen ”stor” och ”liten” inte tydligt definierade. För 100 år sedan var 10 kor storskaligt. I en internationell jämförelse är 200 kor en liten gård. Det här blev tydligt när jag i en debatt med EU-parlamentarikern Pär Holmgren (MP), frågade honom vilka gårdar han ansåg var för stora. Han svarade att inga av de gårdar han menade fanns i Sverige.
Det finns som sagt rationella och på fakta grundade argument för både storskalighet och småskalighet. Det är oavsett storleken på gården, alltid en kunnig, engagerad och välmående bonde som är förutsättningen för en hållbar produktion. Oavsett storlek är jag övertygad att alla bönder driver sina företag med samma känsla för sin gård och sina djur.
