En av de allra viktigaste av kriser, att fler väljer att lägga ner och att färre väljer att starta upp lantbruk, behöver motverkas så snart som möjligt. Har vi inte inhemsk livsmedelsproduktion i tillräcklig utsträckning är det inte mycket annat som spelar roll, skriver Ida Frankenberg.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Ordet kris och beredskap är på mångas läppar. Men även om det inte är några nyheter i sig, så tror jag inte heller att budskap om överlagring av insatsvaror, reservkraft eller investeringar i egen energiproduktion är nyheter för lantbrukare. Inte heller att 2018 var torkans år, att lantbruket de senaste 30 åren har genomgått strukturomvandlingar eller att det skett en produktionsökning inom lantbruket. Något som jag däremot både tror och hoppas kommer som en förvåning är att alla lantbruk inte räknas som samhällsviktig verksamhet för totalförsvaret. Allt detta finns att läsa i den broschyr som med namnet ”Om krisen eller kriget kommer -till Sverige lantbruksföretagare” där konkreta råd till lantbrukare saknas.
Motsvarade broschyr riktad till landets alla privatpersoner innehåller däremot råd om att köpa konserver och spara vatten i flaskor. Uppmaningar som är lika enkla att följa som det är att fullständigt blunda för varifrån konserverna kommer ifrån. Hade de, för lantbrukare, självklara fakta fått vara en del av informationen till privatpersoner kunde kanske fler förstått att en kris redan är här. För vad kallar man annars ett samhälle där mer än varannan tunga är importerad om inte för att vara i kris?
Krisen som medför att en så pass liten del av maten vi äter kommer från ett land där vi har potential att producera så pass mycket mer mat är skrämmande. Troligtvis är det föga motiverande att läsa att ens lantbruksföretag kan komma att bli utan insatsvaror ifall det inte skulle klassas som samhällsviktig verksamhet för totalförsvaret. Det borde vara en självklarhet att inkludera i information riktad både mot lantbrukare såväl som privatpersoner.
Broschyren som riktar sig mot lantbrukare visar pedagogiskt hur stor skillnad det är i antal personer varje genomsnittligt lantbruk försörjer, från 14 personer per lantbruk 1927 till 181 personer per lantbruk 2022. Det är därmed allt viktigare att antalet lantbruksföretag inte fortsätter minska. En av de allra viktigaste av kriser, att fler väljer att lägga ner och att färre väljer att starta upp lantbruk, behöver motverkas så snart som möjligt. Har vi inte inhemsk livsmedelsproduktion i tillräcklig utsträckning är det inte mycket annat som spelar roll.
Faktauppgifterna att antalet lantbruksföretag som producerar livsmedel minskar är något som behöver kommuniceras till den breda allmänheten. Inte till lantbrukarna själva. Lantbrukare som nog gärna hade önskat att få bättre förutsättningar och konkreta råd på gårdsnivå för att stärka sin krisberedskap.
