Beteslagstiftningen – ett hot mot den fria företagsamheten

Jag tittar ut över slättlandskapet utanför kontorsfönstret och låter blicken svepa över alla de tomma ladugårdar som står kvar, likt monument över svunna tider och svunna lantbruksnämnder. I mitt stilla sinne tänker jag: tänk om den så kallade beteslagstiftningen inte funnits, hade det då funnits moderna ladugårdar och produktion kvar på några av dessa ställen?

Beteslagstiftningen utgör ett stort hinder för den fria företagsamheten och skapar konkurrensnackdelar för svenska mjölkföretagare jämfört med övriga Europa. Det är dags att ifrågasätta denna förlegade lagstiftning och stå upp för Sveriges bönder.

Jag ser beteslagstiftningen som ett enormt hot mot den fria företagsamheten och en stor konkurrensnackdel gentemot stora delar av övriga Europa. Tänk till exempel om vi hade en lagstiftning idag som tvingade svenska åkerier att under sommaren endast köra i 45 kilometer i timmen med sina lastbilar? Det hade inte fungerat och hade snart utlöst både trafikproblem och högljudda protester från den näringen. Eller tänk om den stora kinesiska biltillverkaren som huserar i Sverige endast fått producera bilar på halvfart under sommarmånaderna? Då hade snart svensk bilproduktion varit ett minne blott, och det hade även då blivit enorma protester och enorma fabrikslokaler lediga på Torslanda.

Varför ska vi (eller rättare sagt mjölkföretagarna) då vara drabbade av en förlegad lagstiftning? Det är i mina ögon dumt och bör snarast och utan eftergifter tas bort. Med eftergifter menar jag naturligtvis de förslag som kommit om en ”flexiblare lagstiftning”. En flexiblare lagstiftning, hur kan en lagstiftning vara flexiblare? Jo, enligt vissa genom att man som mjölkföretagare till exempel går med i något kontrollprogram, och då kan hålla mjölkkorna inne eller att utevistelsen för mjölkkorna bara ska vara en liten kort period. Om jag i mitt huvud hör orden ”flexiblare lagstiftning” tänker jag att det hade varit praktiskt om man kunde tillämpa det på fler ställen! Tänk om man kunde få köra 90 på en 70-väg om jag hade serviceavtal på bilen och lämnade in läkarintyg en gång om året, det hade passat mig precis! Eller om man kunde få ha på vinterdäcken tills efter vårbruket, om jag lovade att bara köra i 50 km/h efter 31 mars.

Jag tror att det är dags för alla vi i LRF att stå på oss och inte vackla på målet, för konkurrensfördelarna gentemot EU, för den fria företagsamheten och för Sveriges bönder. 

Det är dags att stå upp för Sveriges bönder. 

Adam Gruvæus
Spannmålsodlare och ledamot i LRF Västra Götaland