Krönika

Vi verkar ha glömt bort att naturen klarar sig alldeles utmärkt utan oss, men vi klarar oss faktiskt inte utan den, skriver Haidi Andersson.

Frågan är om labbodlat kött verkligen är en mer lättillgänglig, etisk och hållbar produktion, skriver Elisabeth Hidén.

De som vurmar för svenskt skogsbruk måste släppa prestigen och börja förklara varför vår skogsbruksmodell är den bästa i världen, skriver Anna Ek.

Även om strategier, planering och organisationer för samverkan är viktigt när det kommer till beredskap och civilt försvar är det ofta övning som behövs för att säkra att inga kritiska sårbarheter eller risker går förbi, skriver Jenny Asplund.

Allemansrätten måste ses över och preciseras för att stärka och hjälpa de markägare som bjuder på fina naturupplevelser, skriver Helena Löthgren.

Det är mångfalden, inte i homogeniteten, som balanserar det hållbara livsmedelssystemet, skriver Ellinor Littorin.

Skogsägarna har allt att vinna på att se skogen mer genom friluftslivets glasögon. Hänsyn till sociala värden kan betala sig, skriver Mats Blomberg.

Att inte försörja sin kassako via klok livsmedelsupphandling, och därigenom också svälta den egna ekonomin, borde kallas vid sitt rätta namn. Det skriver Arne Lindström.

Utvecklingen av vätskekartong till en viktig svensk exportvara manar till eftertanke, skriver Torgny Persson.

Vildsvinsdebatten i Sverige har varit naiv och politikerna måste nu lyssna på lantbrukarna som är oroliga för smittan och den växande vildsvinspopulationen, skriver LRFs Palle Borgström.

För varje naturtyp ser jag någon välbekant person för mitt inre, nästan som en karikatyr, fastän de flesta av oss pendlar mellan flera synsätt, skriver Kerstin Dafnäs.

Trender går upp och ner, något som blir tydligt när en näring som en gång subventionerats för att finnas nu ska betalas för att avvecklas. Frågan är vilken näring som står näst på tur? Det skriver Elisabeth Hidén.

Är hyggesfria metoder en undergörare för mångfalden? Nja. Visst finns arter som gynnas genom att fler träd lämnas vid avverkning, men samtidigt behöver merparten av de mest hänsynskrävande arterna annat, skriver Anders Pettersson.

När får vi se ett ledarskap som vågar ta inspiration av andra länder som både behållit sin mjölkproduktion och samtidigt bevarar förutsättningarna för mindre och medelstora producenter? Det undrar Peter Borring.

När det kommer till skogen måste vi alla förstå att den inte är statisk och glöm inte vilken nytta den gör i nästa steg, skriver Marit Bohlin.

Det är hög tid att se över vilken beredskap som behövs för att möta de nya odlingsförutsättningarna, skriver Emma Sjölander om sommarens svårhanterade väderförhållanden.

Vi behöver få lagar och drivkrafter som inte missgynnar familjeskogsbruket, skriver Paul Christensson.

Krisstöd är ett plåster på såren, men läkningen måste vara att förenkla och underlätta för lantbruksföretag så vi är rustade för framtiden, skriver Palle Borgström.

En skogsägare i vårt avlånga land ser fler likheter än skillnader mellan Roger Akelius och en ägare bosatt i New York eller Hong Kong som granne, skriver Haidi Andersson.

Att under kontrollerade former med vatten och berått mod fördärva odlingsbar åker för att ”återskapa natur”, det måste väl betraktas som ett svek mot mänskligheten? Det skriver Arne Lindström.