Vad är du villig att offra för det aktiva skogsbruket?
Trots att vi är bäst i klassen kommer målen till 2040 kräva mer av varje enskild producent och markägare – även i Sverige, skriver Anna Ek.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Året lider mot sitt slut och likt traditionen bjuder är december inte bara en tid för firanden utan också för kontemplation. Ett år ska läggas för bokslut, innan ett nytt tar vid.
2024 kommer vara ett viktigt år av många anledningar, inte minst på europeisk nivå. Ett stundande EU-val kommer välja ett Europaparlament med ledamöter som kan ge EU en ny riktning. En ny EU-kommission kommer tillsättas, som ska ta fram mål för unionens kommande fem år.
2024 kommer vara starten på en mandatperiod som blir avgörande för om vi når målet om netto-noll-utsläpp till 2050. En mandatperiod då målsättningar för 2040 ska ersätta Agenda 2030. Det vi kan vara säkra på är att skog och lantbruk kommer vara i fokus.
Den viktiga frågan blir inte vilka mål politiken kommer att sätta, utan hur vi ska uppnå dem. Under den senaste tiden har nämligen förslag efter förslag från EU-kommissionen stött på patrull på Europaparlamentet och Ministerrådet. För skogens del är omröstningen om förordningen för återställande av natur det kanske tydligaste exemplet, då Europaparlamentet i somras bara var 12 röster ifrån att sätta stopp för hela förslaget.
Men, när jag under hösten har varit hemma på min gård i Östergötland har det inte varit vinsterna jag reflekterat över. Jag har i stället frågat mig själv vad jag är villig att offra för att få fortsätta bruka min skog långsiktigt. Något jag tror vi alla behöver göra.
Jag tror nämligen att skogs- och lantbrukssektorn måste ligga ett steg före våra makthavare. Vi måste redan nu peka ut vad vi kan göra för att minska utsläppen ännu mer, binda mer kol och öka den biologiska mångfalden. För trots att vi är bäst i klassen, kommer målen till 2040 kräva mer av varje enskild producent och markägare – även i Sverige.
Skogssektorn har gått igenom omvälvande struktur- och brukandeförändringar förr. Är det något som är säkert så är det att vi med 100 år av skogsförvaltning i ryggen kommer klara den här omställningen också, men det kommer kräva att vi är proaktiva.
Ansvaret för den gröna omställningen eller klimatet ska inte bäras av skogsägare enskilt. Konkurrenskraft och ekonomisk bärighet för sektorn måste vara en röd linje i alla samtal som förs, men för att rusta oss inför de kommande tio åren måste vi ha konkreta motförslag på plats.
För om vi inte tar besluten själva, kommer politik och tjänstemän att göra det åt oss.
Anna Ek, skogsägare och landsbygdsutvecklingsagronom