Utbor är lika värdefulla som närbor
Som säsongsboende utbo kan jag tycka att synen på skogsägare med närbor kontra utbor ofta framställs lite för svartvit, skriver Kerstin Dafnäs.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Efter en rad fina och lagom kalla höstar blev hösten 2023 inte riktigt som jag hade tänkt mig. Röjsågen fick ställas undan och snöslungan plockas fram när ungskogsröjning byttes mot snöröjning. Från köksfönstret ser i alla fall snöläget i slalombacken lovande ut inför skidsäsongen.
Som säsongsboende utbo kan jag tycka att synen på skogsägare med närbor kontra utbor ofta framställs lite för svartvit. Självklart talar jag i egen sak, men även erfarenheten från andra skogsägare inom föreningen Spillkråkan och andra sammanhang visar att det finns fler nyanser än så. Det är många, både kvinnor och män, som utbildar sig och ”flyttar till stan”, men behåller en stark koppling till hembygden tack vare gård och skog.
Oavsett om den definitiva flytten tillbaka sker innan barnen kommer, mitt i livet, efter pensionen eller kanske aldrig, finns många exempel bland utbor på ett starkt engagemang i det lokalsamhälle där skogen finns. Det gäller även utbor som hittat en fastighet på en ny plats i Sverige. Naturligtvis är skattebetalande åretruntboende högst på önskelistan för byn och kommunen. Hatten av för de grannar som prioriterar att sälja sin fastighet till någon som bosätter sig permanent och kudos till dem som arbetar aktivt för att få ut obesökta hus på fastighetsmarknaden i byar där unga inte får tag på någon bostad. Tyvärr är det kanske inte lösningen överallt eller på en gång.
I djurvärlden har både flyttfåglar och stannfåglar sin givna plats i ekosystemet. Flyttfåglarnas motsvarighet bland skogsägarna, borde inte de också ha samma självklara plats i lokalsamhället? Tänk om det inte bara var arbetstimmarna i det lokala föreningslivet och bidraget till lokal köpkraft som kom landsbygdskommunerna till del, utan även reda skattekronor från säsongsboende och/eller näringsidkande flyttfåglar?
Ser vi på homo sapiens som vi ser på andra arter skulle en populationsminskning på över 90 procent under tre generationer, som för homo sapiens i min by, definitivt bli föremål för åtgärder. Här är det mycket som hänger ihop för att upprätthålla ett funktionellt människohabitat, som vital infrastruktur och samhällsservice. Till syvende och sist är det som bär när allt annat brister: människors kreativitet, samarbete och hårda arbete.
I stan är alla utbytbara men i byn är varje människa värdefull. Här borde både närbon och utbon ha sina roller att fylla.
Kerstin Dafnäs, skogsägare, Hammerdal