Den stora utmaningen är hur vi i vardagen får det viktiga kommungruppsarbetet att inte enbart vila på ideellt övertidsarbete. Låt oss nu ta oss an förändringarna och bygga en ny företagarorganisation värd 2030-talet! Det skriver Peter Borring.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Jag tillhör de som har jobbat i många år för en förnyelse av LRFs medlems- och förtroendemannaorganisation. Vår organisation har sett likadan ut i 52 år men vår moderbransch, lantbruket och inte minst övriga samhället, har förändrats radikalt sedan dess. Min drivkraft för behovet av förändring och förnyelse har uppkommit utifrån att jag har suttit med på många årsmöten i lokalavdelningar. Årsmöten där samma tiotal personer (i bästa fall så många) sent en vardagskväll i en bygdegård, i princip spelar med i ett skådespel med dåligt spelat låtsasengagemang, för att upprätthålla lokalavdelningens struktur och formella roller.
Varför gör vi detta? För vem gör vi detta? Den medlemmen som aldrig visar sig eller hör av sig, för våra barn som inte vill ta över eller för oss själva? Engagemanget i lokalavdelningen har för många, inklusive för mig, varit drivet av mer plikt och möjligen en gnutta lojalitet mot de andra i styrelsen som kämpar, inte av glädje och lust!
Men jag som trodde att jag hade stenkoll på LRFs organisation efter över 20 års engagemang i olika roller har lärt mig en del i denna förnyelseprocess inom LRF också. Som att lika självklar som den mindre muntra bilden ovan är i vissa bygder, är det på andra håll lika självklart att det är just lokalavdelningen som är hela grundorsaken och drivkraften till att vara medlem i LRF. Den lokala närvaron, gemenskapen och engagemanget som skapar och fångar kittet i bygden kommer från lokalavdelningen. Detta får inte slarvas bort! Jag tillhör också de som har hävdat att den lokala närvaron och kunskapen är unik för LRF när det ska hanteras sjukdomar, väderkatastrofer och kriser, men också i det näringspolitiska arbetet. Ingen annan organisation har ett formellt nätverk och förankringssystem så långt ned på sockennivå!
Jag tycker därför sammantaget det nu liggande remissförslaget för en förändrad organisation inom LRF är mycket bra och välavvägt för att fånga variationen i det lokala engagemanget. Det enda jag invänder emot är att medlemmen borde vara medlem i en kommunavdelning och inte i LRF-regionen. Dels för att behålla den lokala känslan av tillhörighet och dels för att kommunavdelningen utser stämmoombud.
Men detta är finjusteringar. Den stora utmaningen är alltjämt fortfarande hur vi i vardagen får det viktiga kommungruppsarbetet att inte enbart vila på ideellt övertidsarbete. Låt oss nu ta oss an förändringarna och bygga en ny företagarorganisation värd 2030-talet!
Peter Borring, lantbrukare, Skänninge
