Krönika

En skogsägare i vårt avlånga land ser fler likheter än skillnader mellan Roger Akelius och en ägare bosatt i New York eller Hong Kong som granne, skriver Haidi Andersson.

Att under kontrollerade former med vatten och berått mod fördärva odlingsbar åker för att ”återskapa natur”, det måste väl betraktas som ett svek mot mänskligheten? Det skriver Arne Lindström.

Sveriges skog och skogsprodukter lagrar och binder mer koldioxid än vad landet som helhet släpper ut – och kompenserar för Sveriges utsläpp två gånger om, skriver Torgny Persson.

Grunden i rovdjursförvaltning bör vara samexistens, men för att kunna uppnå det måste det finnas några livsmedelsproducenter och landsbygdsbor kvar att samexistera med, skriver Elisabeth Hidén.

Självverksam skogsägare kan man vara även utan motorsågen, konstaterar Helena Löhtgren.

Nu har politiker och samhällsplanerare hittat ett koncept som riskerar att skjuta allt som gör städer till just städer i sank, skriver Lars Anders Johansson.

Det är förbluffande hur man inte kan vilja veta hur ens mat blir till. Att maten kommer att finnas där i affären oavsett är ett vedertaget antagande, skriver Ida Frankenberg.

Vems ansvar är det att skapa en intelligent tanke om hur den gröna omställningen för livsmedelsproduktionen ska finansieras? Det frågar sig Markus Hoffman.

När ska alla människors lika rätt och värde få lika starkt engagemang från både män och kvinnor? Det undrar Susanne Öberg.

Slutnotan för de stora skogsbränderna 2014 och 2018 hade blivit så mycket högre om inte markägare, närboende och lantbrukare gjort hjälteinsatser. När det är fara å färde sluter bygden upp, skriver Mats Blomberg.

Den här verkligheten skrämmer mig. Kanske allra mest eftersom de utpekade faktorerna bakom psykisk ohälsa känns självklara, men också för att jag vet att existerande skyddsnät inte räcker till, skriver Anna Ek.

Om inte LRF som organisation ”bevakar” solenergifrågan kan den spåra ur och gå samma väg som vindkraften, skriver Peter Borring.

Våra lantbruksföretag måste anpassas till den nya klimatverkligheten. Charles Darwin var nog något på spåren, skriver Elisabeth Hidén.

Vem vet hur framtidens skogsförvaltning kommer att skötas. Kanske delvis som ett datorspel? Det frågar sig Helena Löthgren.

Ministrar ropar efter billigare mat. Men jag hör ingen som vill se den billigare gjord, skriver Arne Lindström.

Med alla dessa värden som skogsägare genererar kommer ansvar, men likväl makt. Utan oss finns inga mjölkpaket, inget papper eller nya naturvärden, skriver Anna Ek.

För att kunna vara konkurrenskraftiga gentemot andra länder behöver vi ta större hänsyn till både ekonomiska och sociala hållbarhetskriterier, förutom den goda djurvälfärden. Det skriver Madeleine Persson.

Det är en ynnest att vara skogsägare med fokus på nästa generation. Men hur kommer det att se ut i dessa skogar när mina barnbarn blir gamla? Det undrar Paul Christensson.

Nu krävs det att vi är stolta över vår svenskproducerade mat, skryter lite extra och ser till att fortsätta köpa svenskt där det är möjligt. För det är värt några kronor extra, skriver Jenny Asplund.

I skogsdebatten ser vi alltför ofta hur människor inte respekterar äganderätten. Det är ett stort problem och applicerar vi det på all egendom så blir det intressant, skriver Marit Bohlin.