Skildringarna av jord- och skogsbruk, liksom av livet på landsbygden i stort, är ofta stereotyp och inte sällan negativ. Det blir tydligt när man tittar på opinionsjournalistiken, skriver Lars Anders Johansson.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
När en alltför stor andel av journalistkåren är bosatt i storstadsområdena riskerar inte bara allmänheten utan också de politiska beslutsfattarna att utsättas för en missvisande verklighetsbeskrivning. Det riskerar att få genomgripande konsekvenser för landsbygdens villkor, och för alla som är verksamma inom de gröna näringarna.
2021 skildrade Dagens Nyheter ett par från Enskede och deras flytt från “tryggheten i Stockholm”. Vart skulle de ta vägen, off grid i vildmarken? Det visade att de köpt ett hus i centrala Gävle, på bekvämt pendlingsavstånd från Stockholm.
Visste du att hälften av Sveriges befolkning bor i småhus, där bilen är det vanligaste transportmedlet för arbetspendling? Enligt Jordbruksverkets definition lever ungefär en tredjedel av svenskarna på landsbygden. Likväl är storstadsperspektivet helt dominerande i riksmedierna.
På Södermalm i Stockholm är det 40 meter mellan varje journalist. Ön i centrala Stockholm är den journalisttätaste platsen i Sverige, enligt kartläggningen, "Där bor journalisterna", som Institutet för mediestudier låtit göra. Den visar var Journalistförbundets drygt 10 000 medlemmar är bosatta. Sedan senast studien utfördes 2018 har andelen journalister som bor i Stockholms kommun ökat och är nu 37 procent. Drygt varannan journalist bor i Stockholms län.
Enligt rapporten bor journalister generellt i områden med högre medianinkomst än i riket i stort och är underrepresenterade i arbetarklassområden. De bor i lägre grad än genomsnittet i områden där Sverigedemokraterna får många röster, och i lägre grad i så kallade ”särskilt utsatta” eller ”utsatta” områden. En tiondel av svenskarna i en kommun som saknar nyhetsredaktion, men bara sju procent av journalisterna bor i sådana kommuner.
Skildringarna av jord- och skogsbruk, liksom av livet på landsbygden i stort, är ofta stereotyp och inte sällan negativ. Det blir tydligt när man tittar på opinionsjournalistiken. Ingen nationell ledarsida i Sverige, oavsett partipolitisk beteckning, företräder den stora grupp av befolkningen som bor i hus, kör bil till jobbet eller är verksam inom de gröna näringarna. I förlängningen riskerar denna skeva återgivning att påverka det politiska beslutsfattandet, till nackdel alla som bor och verkar utanför storstäderna.
På senare år har vi visserligen sett ett förnyat intresse för lokaljournalistik, med nya små redaktioner runt om i landet. Men det, och branschmedia som denna tidning, räcker inte, när de rikstäckande medierna alltjämt präglas av ett ensidigt storstadsperspektiv.
Lars Anders Johansson, journalist och författare
