Natura 2000, artskyddsförordningen och strandskyddet kan alla ge myndigheter rättighet att lägga restriktioner utan ersättning till markägaren.
– Den som får ett Natura 2000-område lagt på sig utan ersättning upplever en otrolig maktlöshet, konstaterade Andreas Nypelius från LRF Gotland som hade motionerat i ämnet.
Riksförbundsstyrelsen hade i sitt svar mer eller mindre gått motionen till mötes. Det konstaterades att det räcker med "ett angeläget allmänt intresse" för att intrånget ska anses motiverat.
Gammalt talesätt
Stämman enades om att LRF ska arbeta för åtminstone marknadsmässiga ersättningar vid markintrång och att fördyrande åtgärder till följd av intrång ska bekostas av beslutande myndighet. Dessutom ska markägaren kunna få olika former av biologiskt motiverade restriktioner rättsligt prövade.
– Vi har ett gammalt talesätt i LRF om att "hålla i och hålla ut" som gäller i det här fallet. Vi vet att detta kräver mycket jobb och hur svårt det är att få en enskild tjänstemans bedömning prövat, sa Palle Borgström som förde riksförbundsstyrelsens talan.
I en motion från Skåne krävdes att LRF skulle fastställa en strategi för äganderättsarbetet. Den menade Lennart Nilsson i förbundsstyrelsen redan fanns och höll upp skriften "Det goda ägandet", alldeles färsk från tryckeriet.
– Risken är att man får hålla på att skriva om en strategi hela tiden om den blir för detaljerad. Beträffande förslag om nya regler för avhysning för bärplockarläger väntar vi till exempel på besked nu i dagarna, sa Lennart Nilsson.
Stämman gick också på styrelsens linje med innebörden att ett strategiskt arbete redan pågår.
Känner flåset
Motionen om att konkurrensutsätta Lantmäterimyndigheten fick nobben till förmån för riksförbundsstyrelsen försiktigare skrivning om att först utreda vilka konsekvenserna kan tänkas bli, inte minst med bilprovningen som avskräckande exempel.
– Men det är bra om Lantmäteriet känner flåset i nacken. Det är lite som med Systembolaget, de vet att om de inte sköter sig så förlorar de sitt monopol, kommenterade Martin Moraeus, regionordförande i LRF Dalarna.
LRF Sydost hade i en motion föreslagit att personer som inte är skrivna i den kommun där ett aktuellt byggärende utspelar sig inte ska betraktas som sakägare. Motionen kom i repris efter att tidigare ha avvisats och så blev fallet även nu.
– Den är i grunden oförenlig med vår syn på äganderätt. Vi har 40 000 medlemmar i LRF som är utbor och de skulle vara märkligt om de inte fick framföra sina synpunkter, sa Ebba Lindsö från riksförbundsstyrelsen.
Stämman höll med och röstade med styrelsen.