Vilken är egentligen Skogsstyrelsens roll?
I årets första nummer av Skogseko beskriver Skogsstyrelsen hur den tänker gå vidare med sitt förtydligande gentemot § 30 (om hänsyn i skogsskötselåtgärder).
Denna paragraf är en bland de mest komplicerade i skogsvårdslagen och, vågar jag säga efter mina år i Skogsstyrelsen, den svåraste att tolka på ett så oberoende sätt som möjligt. Faktiskt så svår, att myndigheten knappt utfärdade förelägganden eller förbud fram till 4-5 år sedan. Praxisen skärptes då, vilka i sig är bra, då tydlighet gentemot skogsägare och vilka åtgärder som är lämpliga uppskattas.
Därför förvånar det mig när Skogsstyrelsen på sidan 4 i Skogseko nr 1 2013 skriver: "Myndigheten ska nu prova att avstå från fältbesök i vissa situationer, där tillräcklig information om bland annat natur- och kulturmiljövärden finns tillgänglig i kartor, register eller på annat sätt."
Texten är minst sagt iögonfallande och innehåller en mängd osäkra antagen och ostadiga premisser.
För det första visar min erfarenhet att majoriteten av nyckelbiotopernas gränser jag besökt sällan stämmer med verklighetens utbredning av den antaget värdefulla skogen. Är det inte viktigt att gränserna är korrekta om beslut taget från endast kartmaterial görs?
För det andra stämmer det förvisso att kända kulturlämningar och fornminnen är inritade på kartorna, men många är registrerade i en tid då färgfoton och än mindre GPS var aktuella, majoriteten av dessa registrerades innan 1990! Hur kan Skogsstyrelsen vara säker på att dessa stämmer och skriva ett råd till en markägare utan att besöka området? Finns ens lämningarna kvar? Kan vi idag vara säkra på att de var eller är kulturvärden?
För det tredje reagerar jag på skrivningen "avstå från fältbesök i vissa situationer". Vilka situationer då? Vem på myndigheten avgör detta? Jag hoppas innerligen att detta inte avgörs från en skogskonsulent till en annan på olika orter, detta äventyrar verkligen rättssäkerheten hos enskilda markägare!
Min fråga är då följande till Skogsstyrelsen: På vilket sätt kan myndigheten kunna garantera rättssäkerhet, legitimitet och tydlighet när inte ett enda fältbesök görs innan ett aktuellt förbud mot en åtgärd skickas till en markägare?
undefined