Vilka "alla" ska ha tillgång till naturen?

Stefan Ahlqvist, trevligt att du läser mina artiklar! Tyvärr är det si och så med din kunskap om allemansrätten. Den finns omnämnd i äganderättsparagrafen (Regeringsformen 2:15) med endast en ynka rad, alla skall ha tillgång till naturen. Vilka "alla"? Ingenstans står det i vilken omfattning, vems mark som avses, statlig, kommunal eller privat. Ingenstans står det att den ska vara gratis.

Regeringen har förtydligat allemansrätten som rätt för envar att vistas i naturen. Envar kan aldrig språkligt eller juridiskt tolkas som gratis vistelse i naturen som grupp i formerna gratis friluftsliv eller gratis kommersiell verksamhet.

Högsta domstolen skriver i domen om forsränningsmålet: De berörda bestämmelserna om allemansrätten tar primärt sikte på förhållandet mellan den enskilde och markägaren, och inte på den omfattande friluftsverksamhet som under senare år utvecklats genom olika organisationer och näringsidkare. Vidare fastställer HD vad Hovrätten dömt i samma mål. Allt nyttjande av annans fastighet som går fritt från straff, kan dock inte anses tillåtet.

Jag har under de senaste åren deltagit i ett stort antal möten, inbjuden av naturvårdsverket. Under denna tid utsåg naturvårdsverket en specialistgrupp för att hantera den massiva kritiken av verkets grova vantolkning av allemansrätten. Två av deltagarna, Margareta Svenning och Clas Sandell, splittrade gruppen och fabricerade själva en helt subjektiv partsinlaga. Därefter upplöstes specialistgruppen, utan att över huvud taget ha fullgjort sitt uppdrag. De båda utredarna har efter massiv kritik från markägarhåll nyanserat sin hållning sålunda:

Margareta Svennning: Det är tveksamt om kommersiell verksamhet ryms inom allemansrätten, och det är markägaren som har rätt till avkastningen från sin fastighet.

Clas Sandell: Det kommersiella nyttjandet av annans mark vid till exempel bärplockning utan tillstånd av markägaren kan behöva förbjudas förutom plockning till husbehov.