Viktigt med mer samarbete inom EU

Samarbetet inom Europeiska unionen är nödvändigt för jordbruket, skriver Per Emgardsson i veckans krönika.

Per Emgardsson.
Per Emgardsson. FOTO: ANN LINDÉN

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

I mitten av 1980-talet hade Sverige 600 000 hektar åker mer än vad självförsörjningen fordrade. Vart fjärde hektar borde bort. Så 1990 beslöt Sveriges politiker att sätta skog på överskottsåkern. Bönderna fick sluta ”terapibonna” sig och skaffa riktiga jobb.

En ekonomikris senare går Sverige in i EU. Det var nog tur, för Sveriges nya ickejordbrukspolitik från 1990 hade snabbt hårdbantat antalet jordbrukare. Man skulle kunna säga att tack vare EUs jordbrukspolitik Cap är merparten av dagens LRF-medlemmar fortfarande medlemmar av LRF. Att politiska beslut i dag invecklat Cap till ett byråkratiskt monster är en annan sak.

Som journalist möter man jordbrukare från runt om i Europa. Likheterna dem emellan är ofantligt mycket större än skillnaderna. Och skillnaderna följer klimatet, inte godtyckliga nationsgränser.

Därför underlättar samarbetet inom unionen. Vi har många gemensamma EU-regler, bland annat för traktorer och jordbruksmaskiner. Sådant förenklar verksamheten, särskilt när andelen jordbrukare i många medlemsländer blivit så liten att de är ointressanta för politiska partier.

Därför hoppas jag på mer samarbete om spelregler för jordbruk och matsäkerhet. Sådant är alltför allvarligt för att helt överlåta till nyckfulla nationella politiker.