Skogsbolagen vill utrota älgen, skriver kolumnisten Tommy Hammarström i Expressen. I en krönika som har udden riktad mot moderna skogsbruksmetoder ondgör sig Tommy Hammarström över att den nya älgförvaltningen ger markägarna stor makt över jakten. Man bedriver ständiga kampanjer för att minska älgstammen för att rädda sina tallplantager, menar han. På stora hyggen i hans eget Värmland är det nu "älgfritt".
Tommy Hammarström är en kunnig och eftertänksam skribent, en landsbygdens röst som är välgörande i storstadspressen. Men i det här fallet tror jag att han är fel ute. Ingen vill utrota älgen och om så vore lär det inte lyckas. I vårt älgtäta land har vi mellan 300 000 och 400 000 älgar sommartid, trots att runt 100 000 djur fälls årligen.
Om någon art har gynnats av trakthyggesbruket är det just älgen. Åren efter avverkning frodas älgens favoritföda på hyggena; lövsly och örter som mjölkört. Det är bakgrunden till "älgexplosionen" på 1980-talet. De väldiga hyggena under decennierna dessförinnan gav älgen gott om foder, förökningen av stammen blev därefter. Av samma skäl tillväxte stammen i söder efter stormen Gudrun.
Som avskräckande exempel nämner Tommy Hammarström en skyddsjakt på älg i Västerbotten, då tre kor och sju kalvar fick skjutas för att begränsa skadorna. Jakten väckte stort rabalder, inte minst har den kritiserats hårt av jägare. Och enligt Hammarström var det Mellanskog och Holmen som drev på skyddsjakten.
Må så vara, men skyddsjakten var trots allt resultat av ett myndighetsbeslut. I norr har man fått stora problem med vandringsälgar vintertid. Älgarna flockas i grupper, där de samlas går de hårt åt vegetationen. För enskilda skogsägare kan skadorna i en plantering bli orimligt stora. Och inte bara tallungskogen tar stryk. Det har larmats om minskad biologisk mångfald, betestrycket hotar asp, rönn och sälg som inte får chansen att bli vuxna träd.
Ett mål med den nya älgförvaltningen är en älgstam i balans med födotillgången. Det är en god ambition som förutsätter att inte bara jägarna utan också markägarna har makt över jakten.