"Vi vill bli Sveriges effektivaste jordbruk"

Griskrisen har inte riktigt bitit på Mats och Cecilia Olsson på Holmsbergs gård söder om Kalmar. Inte heller ett segdraget miljömål fick dem att ge upp. Samtidigt som investeringarna i branschen närmar sig nollstrecket – det tar med nuvarande investeringstakt hundra år att ersätta dagens suggplatser – gör de sin största satsning någonsin.

Just nu är första etappen klar – en tork och lagringsanläggning med vidhängande maskinhall på 1600 kvadratmeter i närmast industriell skala för runt 25 miljoner kronor. Torken klarar 25 ton i timmen – silorna kan lagra 4 500 ton.

I nästa steg byggs ett slitet suggstall om för slaktsvin och ett nytt stall för 880 suggor. Sammanlagt kommer de ha 1 200 suggor och en årsproduktion av 25 000–30 000 slaktgrisar. Nästan dubbelt så många mot i dag. Totalt handlar det om en investering på 60 miljoner kronor.

– Ökningen ska vi klara med bara ytterligare två anställda, det blir väldigt mycket mer effektivt. Och vi får en fin och attraktiv arbetsplats, det är också viktigt.

Dessutom: Åsikten att svensk grisproduktion körts i botten av hårda djurskyddsregler håller de inte alls med om.

– Vi får ju faktiskt betalt får våra hårdare regler. Vad jag vet har man inte ett så högt nationellt mervärde någon annanstans – ett mervärde som konsumenterna betalar för. Fast det vågar man ju knappt säga, menar Mats Olsson.

Familjen Olsson siktar högt och när Mats ställer sig uppe i nya silobygget med fötterna på räcket och blickar ut över slättlandskapet där spannmålen börjar bli skördemogen, säger han lite småkaxigt:

– Målet är att skapa Sveriges effektivaste jordbruk. Det är klart det retar en del om man säger så, men man måste ju ha som mål att vara effektiv om man ska investera. En del i det blir att koncentrera verksamheten hit – i dag ligger det utspritt på tre gårdar.

Cecilia Olsson menar att det inte är en fråga om stora risktaganden utan om beslutsfattande och att räkna igenom varje projekt.

– Det handlar mer om att räkna på risker och att våga ta beslut, säger hon.

Bakom beslutet att investera finns även diskussioner med barnen Karin, Erik, Oskar och Karl – som alla utom Oskar är intresserade av lantbruket.

– Om ingen av dem varit intresserad hade vi kanske inte satsat, säger Cecilia.

– Men vad är alternativet? Mats kan inte tänka sig att backa, han är inte sån. Och backa sig till lönsamhet är svårt. Dessutom gillar vi det här.

Längre fram hägrar målet att nå ut till konsumenterna med ursprungsmärkt kött.

– Jag skulle gärna skapa vårt eget varumärke och visa upp gården. Och det är faktiskt lättare med en stor produktion än med en småskalig eftersom vi kan ha stora, jämna leveranser.

Är det med bättre djurhållning du skulle locka?

– Nej jag tror inte vi är bättre än andra. Men vi ligger där vi ligger, vi håller i allt "från frö till filé” och tycker att vi har en fin produktion med ordning och reda på allt. Våra grisar åker aldrig längre än 15 kilometer till slakteriet. Enkel resa. Det tycker jag är en styrka.