Vi måste våga ifrågasätta forskarnas miljöberäkningar

Guiden har tagits fram av forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Bra med denna är att den inte bara tar med klimatet utan även djurhälsa, kemikalier med mera, alltså olika slag av miljöpåverkan.

Men! Tänk om grunddata som matas in i beräkningsmodellerna är felaktiga? Modellerna bygger ju på dagens (eller kanske till och med gårdagens) kunnande.

Om vi till exempel studerar idisslarnas miljöpåverkan så bygger grunddata, LCA (Life Cycle Assessment ), på att vi kan mäta metanpåverkan genom att nöt, får med flera idisslare har ett sinnrikt system med flera magar, där de metanproducerande bakterierna arbetar koncentrerat. Därmed kan vi mäta utsläppen ganska lätt. På betesmarkerna är bakterierna utspridda och därmed blir metanutsläppen svårmätbara, då utsläppen från mark och vegetation är fördelade på stora ytor.

Idisslare har funnits i miljontals år. Tänk bara på bisonen på prärien och antiloperna på taigan. De är således inte någon ny företeelse i vår natur.

Markvetenskapen är emellertid i stark utveckling. Ett forskningsprojekt med EU-stöd (ICOS vid Lunds universitet) har påbörjat mätningar av små utsläpp över stora ytor. Projektet har svensk projektledning och utförs med avancerad apparatur.

Vi vet att ett intrikat samspel äger rum i marken, där metanutsläpp under vissa betingelser kan vara stora, såsom vid risodling i våt mark, till att metan i stället upptas under torra förhållanden. Temperaturen spelar också stor roll när det gäller utsläppens storlek.

Vetenskap är att ifrågasätta! Kanske ska vi vänta med att bygga upp förenklade verktyg, innan vi vet mera om hur det verkligen förhåller sig. Kanske naturbeteskött är det bästa ur miljösynpunkt av alla köttslag?

Vi får också ett öppet landskap med friska och naturligt uppfödda djur.

undefined