Vi måste sluta köra efter backspeglarna
Jag är född på 1960-talet som många andra aktiva lantbrukare. Den generation som växte upp med det relativa betygssystemet, vilket jag tror har skadat oss för livet.
Fler än jag minns nog lärare som sa: "Du skulle egentligen haft en femma, men ni är så duktiga i den här klassen så tyvärr räcker inte femmorna. Men du har en
Den erfarenheten gör att vi än idag ser andras framgång som ett hot mot vår egen. Vi tror att livet är ett nollsummespel. Vi missunnar andra framgång, eftersom vi tror att vi automatiskt förlorar på det.
Om jag bedriver en stor spannmålsproduktion blir jag bitter om det går bra för det småskaliga. Om mjölkproduktionen får fördelar, tycker jag det är orättvist om jag har grisar. Om tidningarna skriver om kostnadseffektivitet på större gårdar, så bryr sig ingen om de små.
Dessutom finns det en djupt rotad tradition: Det ska vara plågsamt, tråkigt och göra ont för att vara värt något och så får man
Så tycker vi att det är konstigt att inte omvärlden förstår vilka fantastiska värden och möjligheter som finns i vårt jordbruk och att inte ungdomar självklart ser bonderiet som det givna yrkesvalet.
Ofta får jag förklarat för mig att det kommer ifrån regleringstiden då det gällde att gnälla till sig så bra avräkningspriser som möjligt. Det är mer än 20 år sedan! Är det inte dags att sluta köra efter backspeglarna och börja titta framåt genom vindrutan?
För oss som bor och verkar på landsbygden är det självklart att de gröna näringarna är förutsättningen för det hållbara samhället. Vi levererar mat, energi, arbetstillfällen och god livsmiljö. Problemet är, att normen utanför vår krets är den urbana människan som inte har en
Nej mina vänner, det är dags att inse att vi behöver varandra. Näringen måste förflyttas framåt med många olika krafter. Vi drar växelvis, men om vi hejar på varandra och hjälps åt, kan vi med tillsammans se till att lantbruket får fart.
Dunka varandra i ryggen och gläds med varandras framgångar. Lär kanske också av dem som lyckats.
Det relativa betygssystemet är borta, det finns ett obegränsat antal A:n att dela ut. Under resans gång är jag övertygad om att även det övriga samhället kommer att vakna och vilja bidra. Ingen satsar på en förlorare, men alla stöttar en vinnare. Framtidens vinnare!
undefined