Vi måste möta utmaningarna

Replik till Bo Dockereds debattinlägg "Arlas strategi slår ut mjölkbönder" i Land Lantbruk nummer 17 2015.

undefined

I år firar Arla att mjölkbönder har samarbetat i 100 år. Det som 1915 började som ett lokalt mejeri har vuxit till en internationell kooperation med ägare i sju länder och försäljning i över 100. Syftet med Arla är detsamma då som nu; att ge oss mjölkbönder ett så högt pris som möjligt. Men om vårt syfte är oförändrat så gäller detsamma inte vår omvärld.

Inträdet i EU 1995, där Bo Dockered var en av arkitekterna, och det ökade konkurrenstryck som följde har dramatiskt ändrat förutsättningarna för svenska mjölkbönder. I närtid har vi avvecklingen av EU:s kvotsystem, vilket kommer leda till ytterligare ökad konkurrens och ökade prissvängningar.

Strukturutvecklingen som nämns i insändaren har pågått länge, inget tyder på att den kommer att stanna av. Den är inte initierad av någon enskild aktör utan ett resultat av en politisk förändring och avreglering av marknaden. Därför är det avgörande att politikerna erbjuder villkor som stärker mjölkföretagens konkurrenskraft.

Mjölkbönderna och mejeriföretagen, och även en och annan insändarskribent, kan välja att svara på utvecklingen på två sätt. Det första är att leva i en illusion om att inget har hänt, att fortsätta tro att den svenska marknaden inte påverkas av import och att vi kan sätta vilka priser vi vill för vi har ingen konkurrens. Alla tillgängliga fakta visar att så är inte fallet. Det andra sättet, och det Arla har valt, är att tillsammans med andra mjölkbönder i Europa möta de utmaningar vi står inför. Att vårda och utveckla våra kärnmarknader, där den svenska är en av våra viktigaste. Men samtidigt ta del av en spännande utveckling på den globala mejerimarknaden.

Bo Dockered säger att om regeringen vill ha en levande landsbygd krävs reella åtgärder. Jag håller med. Svenska mjölkbönder behöver konkurrenskraftiga villkor och de villkoren sätter våra politiker. LRF Mjölks ståndpunkt är att en höjning av dieselskatten och en återinförd handelsgödselskatt vore destruktiva för våra ägare.

Beteslagen skrevs när en snittgård hade runt 20 kor som stod uppbundna. Nu är snittet 80 kor, och de flesta går i lösdrift. En omodern beteslag hindrar nödvändiga investeringar som krävs för att många företag ska kunna drivas mer effektivt. Vi bönder måste få mer frihet att lägga upp betet efter kornas behov och gårdens förutsättningar.

Mjölkbönderna i Sverige och norra Europa står inför stora utmaningar. Jag är övertygad om att vi Arlabönder bäst möter dem tillsammans, och genom att fullfölja Arlas strategi.

undefined