"Vi har absolut vår trovärdighet kvar"

– Båda dessa bitar, dialogen och lagtillsynen, måste fungera om vi ska nå det övergripande målet: Bättre naturhänsyn vid avverkningar. För det finns klara brister, bland annat kring vatten och kulturmiljöer, säger Monika Stridsman, generaldirektör för Skogsstyrelsen, i den här intervjun med Skogsland.

Hon erkänner att Skogsstyrelsens lagtillsyn inte varit bra och att personalen inte haft någon vana att hantera lagbrott i skogen.

– Personalen måste få möjlighet att träna på lagtillsynen. Vi har jobbat en hel del med det under året och under 2013 kommer vi att avsätta mer resurser. Målet är att lagföra fler och få fler domar.

Monika Stridsman har talat länge om en strängare lagtillsyn, men än så länge märks skärpningen knappast i brottsstatistiken.

– Så är det, men vårt arbete utvecklas och rättsinstanserna kommer att få mer att göra i skogen. Från början har skogsbrukarna varit negativa men nu inser de allra flesta att det är bra för alla om skogsvårdslagen testas och rättsläget klargörs.

Lagtillsynen är alltså ena delen i arbetet med kontroll av naturhänsynen. Den andra delen är den snart ettåriga ”Dialog om miljöhänsynen” som myndigheten driver.

Monika Stridsman viker inte från tron att dialogen har en viktig uppgift även om Naturskyddsföreningen, SNF, och nu senast Världsnaturfonden, WWF, hoppat av delar av arbetet.

– Det är klart att jag beklagar att de inte anser sig ha resurser att delta men vi kan inte tvinga någon att delta. Jag tycker absolut att det finns trovärdighet kvar i det här sättet att arbeta. Vi kommer att fortsätta att ta in miljörörelsens synpunkter, både i direkta samtal och som remissinstanser till dialogens slutsatser, säger Monika Stridsman.

Både SNF och WWF kritiserar skogsbrukets stora dominans med många representanter i dialogens sju grupper.

– I så fall borde de väl ha stannat. Som jag ser det handlar dialogarbetet i första hand om att komma fram till konkreta åtgärder i skogen och då är samtalet med skogsbruket väldigt viktigt. Det är för skogsägare och praktikerna som samhällets krav på naturhänsynen måste bli tydligare.

Hon poängterar också att skogsbruket inte är en enhetlig grupp. Det kan skilja en hel del mellan bolagens, respektive skogsägarnas, syn på olika saker.

– Den skillnaden är viktig att fånga upp och kräver fler deltagare. De mål som grupperna formulerar fram i vår kommer förhoppningsvis att vara förankrade hos alla som deltar.

Monika Stridman vill inte gå med på att hennes myndighet i dialogarbetet förhandlar med skogsbruket om vilka naturhänsyn som ska kontrolleras.

– Nej, dialogen innebär att vi lyssnar på varandra och försöker skapa en gemensam, och för alla begriplig syn på vilken hänsyn som samhället förväntar sig. Grupperna tar fram förslag till mål, men beslutet om vad inventeringarna ska titta på ligger ytterst här på Skogsstyrelsen. Sedan ska målen även harmoniseras med det övergripande politiska miljömålet "Levande skogar".

Efter hård kritik av hur Skogsstyrelsen tidigare redovisat skogsbrukets naturhänsyn uppskattar branschen Monika Stridsmans beslut förra veckan att slopa den så kallade Polytax-metoden. SNF och WWF vill däremot ha kvar den eftersom den bland annat ger ett tydligt resultat som allmänheten kan förstå.

– Polytaxen vilade på en bedömd lagnivå, LIT (Lagen i taxeringen), och har i våra testinventeringar visat sig spegla inventerarnas egna bedömningar av vad lagen kan tänkas kräva. När siffrorna sammanfördes har resultatet varit statistiskt osäkert och framför allt svårt för skogsbruket att förstå. Nu jobbar vi i dialogen för att skapa något som alla kan förstå och lära sig att bli bättre av.

Enligt hennes beslut är det LIT-bedömningen som tas bort och försvinner ur inventeringsdelen, som byter namn från Polytax till ”Hänsynsuppföljning”.

– LIT-bedömningarna är en del av lagtillsynen och ska inte blandas ihop med inventeringen. Vi renodlar alltså vårt arbete, säger Monika Stridsman.