Vi bönder måste bli bättre som ägare

Då och då diskuteras det om vi bönder är bra ägare till de företag vi äger gemensamt. De argument som brukar framföras mot att vi skulle vara det, handlar ofta om två saker: Klarar vi av att försörja bolagen med kompetens och kapital?

Flera goda exempel har visat att dessa två problem går att lösa. Bland Sveriges bönder finns en stor kompetens och erfarenhet av styrelsearbete. I de fall då kompetensen ändå behöver breddas, så är det möjligt att plocka in externa styrelseledamöter. Kapitalfrågorna går också att lösa genom nya verktyg och extern finansiering.

Ändå finns det anledning att ifrågasätta om vi bönder är bra ägare till våra företag.

För ganska många år sedan satt jag på en föreningsstämma i Lantmännen. Inför öppen ridå framför ögonen på inbjudna gäster i form av banker och samarbetspartners pågick en aggressiv debatt mellan några av de valda representanterna för ägarna och styrelse och ledning. Kanske fanns det viss fog för kritiken, men för en utomstående betraktare framstod det som att företaget var i kris och att varken ledning eller styrelse hade förtroende.

Debatten kostade pengar. Vem vill låna ut pengar till ett företag där varken ledning eller styrelse har förtroende? Vem vill samarbeta med ett sådant företag?

På årets LRF-stämma diskuterades, även denna gång inför öppen ridå, ett av LRFs dotterbolag – LRF Media. På vår regionstämma i Dalarna har vi i två år haft diskussioner om ett annat av våra viktiga dotterbolag, LRF Konsult.

I båda fallen verkar det inte finnas någon gräns för hur våra egna bolag kan svartmålas. Inför medarbetare, kunder och affärspartners tävlar vi i att devalvera värdet av våra egna bolags varumärken.

När vi nu är inne i en av de svåraste och mest långdragna mjölkkriser som världen har skådat – en global kris som hade kunnat fungera perfekt som en illustration till de viktiga konkurrenskraftsfrågor som vi hoppas få stort fokus på i den kommande livsmedelsstrategin - hur gör vi bönder då?

Vi riktar fokus på en av våra egna mejeriföreningar, dessutom den största och därmed viktigaste av dem. Vi hjälper politikerna att hitta en bakväg där de kan smita ifrån sitt ansvar. Vi hjälper indirekt handeln att stärka sina egna varumärken på bekostnad av vårt eget.

Debatt och kritik är nödvändigt för utveckling. Men vi måste hitta former och forum där detta kan ske utan att vi riskerar våra företags viktigaste tillgångar – deras varumärken.

undefined