Vi behöver hålla ihop och ha en positiv inställning
Thomas Magnusson, vice ordförande i LRF, har i en replik till Staffan Danielsson pekat på några för lantbruksrörelsen väsentliga frågor.
Jag ska inte recensera dessa båda lantbruksföreträdare utan jag vill påpeka vikten av en gemensam hållning från lantbruksrörelsen detta supervalår.
Vi som företräder lantbruket och landsbygden i olika sammanhang ska inte visa strupen utan musklerna! Det är inte fruktbart att fokusera på meningsmotsättningar inom lantbruksrörelsen, som att skåningarna inte får träffa landsbygdsministern eller om ekologiskt är bättre än konventionellt, utan vi måste torgföra alla de goda kriterier som finns i svensk livsmedelsproduktion. Den interna kritiken ska avhandlas på lokala och regionala årsmöten och på stämman. Då kan diskussionerna och argumenten för och emot ett förslag vara hårda tills beslutet är taget. Mellan stämmorna måste vi visa respekt för fattade majoritetsbeslut och agera därefter i demokratisk anda.
En metod som jag kan rekommendera och som vi genomfört i våra socknar är att kalla på någon toppolitiker, en i taget, och delge den personen våra behov och krav här ute på landsbygden. Vi vill alltså inte lyssna på generella vallöften som inte behöver bli verklighet. En politiker har alltid lättare att förstå på ladugårdsbacken än i något skyddat politikerkvarter.
Vi skogsägare behöver heller inte skämmas eftersom skogsbruket är vårt lands viktigaste exportindustri och räddat Sverige från ekonomiskt kaos många gånger. Detta kommer alltför sällan fram när lantbruksrörelsen diskuteras i nationella sammanhang. Fakta och en positiv inställning är gudagåvor som vi bör nyttja mer.
undefined