Vettigt resonemang leder till fel slutsatser

Jag håller med om att tillväxten i svenskt jordbruk har varit dålig under lång tid och att svenska bönder förlorat viktiga marknadsandelar. Man måste dock påminna sig om att det är farligt att dra alla företag och branscher över en kam och att isolera diskussionen inom landets gränser.

Jag håller också med om att vi i LRF behöver vara mer offensiva än defensiva när vi möter framtiden. Att utveckla och förändra attityder tar tid och kraft och är svårt, det vet alla som försökt. Att kritisera, så split och riva ner är däremot enkelt och kan gå väldigt fort.

Thorstensson förespråkar, att döma av hans text, att man borde splittra upp och renodla intressen och särintressen. Det skulle kunna ha sina fördelar, men det finns en överhängande risk att det ger många i sig svaga röster som missar helheten. Vi i LRF påtalar ofta att enskilda myndigheter och konsumentgrupper försöker lösa en fråga i taget, utan att ha de komplexa sambanden klara för sig. Det gröna näringslivet i Sverige får helt enkelt inte gå i samma fälla. I stället behövs ett fortsatt starkt LRF.

Tack vare LRF finns nu en bred politisk uppslutning bakom tanken på att ta fram en nationell livsmedelsstrategi med tillväxt som röd tråd. Vi har inte varit så nära ett uttalat mål för svenskt jordbruk på 30 år! Tack vare LRF ökar intresset för svenskproducerat i alla dess former på marknaden, och våra medlemmar som driver företag blir allt skickligare. Att i det läget riva ner en organisation med vind i seglen och framtiden för sig verkar inte genomtänkt.

Jord-och skogsbruk är en framtidsnäring med enorm potential, men för att attrahera unga människor som vill satsa i framtiden krävs lönsamhetsförbättringar. Bakom det budskapet behöver hela det gröna näringslivet stå enat.

undefined