Vem ska stå för notan när skörden inte räcker?

Efter maltkornstrasslet väcker Lantmännen frågan om vem som ska betala om spannmålshandeln inte kan förse mälterier eller grynhavrekvarnar med kontrakterade kvantiteter – handeln, odlarkollektivet eller grupper av odlare?

I fjol förstörde dåligt skördeväder omkring en tredjedel av Lantmännens maltkorn, cirka 100 000 ton, och säkert lika mycket hos övriga spannmålshandlare. Odlarna fick kontrakterat maltkornspris även för korn som inte uppfyllde kraven i handelns prissäk- ringsavtal med mälterierna. Därför förlorade spannmålshandeln tillsammans flera hundra miljoner kronor på dåligt maltkorn och dålig grynhavre.

undefined

Per Germundsson, produktchef för maltkorn på Lantmännen, väcker frågan om vem som ska betala notan. En tänkbar prismodell skulle flytta mer av risken från handeln till främst skördelevererande odlare.

rans. De som vinterlevererar bär själva ansvaret för att deras spannmål håller rätt kvalitet vid leverans. Intentionen är att maltkornsaffären måste bära sina kvalitetskostnader.

Per Germundssons tanke är att skördelevererat korn skulle avräknas som foderkorn. Klarar varan kvalitetskraven betalas ett maltkornstillägg efter försäljning. Skördelevererade partier kan inte särhållas, därför måste tilläggen troligen poolas för olika leveransperioder.

undefined

En annan tanke är en form av kvalitetsförsäkring. En premie på till exempel 100 kronor per ton, som dras från priset vid skördeleverans.

Håller leveranserna kvaliteten kan premien betalas tillbaka.

undefined

– Ja, men dag ett hade man inte fokus på röda kärnor. I Skåne var maltkornsproblemet röda kärnor, i Mellansverige var det låg grobarhet.