Slutsatsen var förutsägbar, eftersom verket bland annat har anlitat en grupp Chalmers-forskare som gjort sig kända för att argumentera för köttskatt av klimatskäl. "Nötköttet är den största miljöboven", skrev forskarna Fredrik Hedenus, David Bryngelsson och Jörgen Larsson på SvD: s Brännpunkt i maj 2013.
Nötkött har de överlägset största utsläppen per energienhet, heter det nu i rapporten, och skälen är bland annat att idisslare rapar klimatgasen metan. En skatt på nötkött och mejerivaror skulle kunna användas till att sänka momsen på frukt och grönt, som forskarna anser nyttigare. De hävdar också att en helt vegetarisk kost skulle kräva mindre än hälften av den areal vi använder i dag.
Visserligen har forskarna bakom rapporten insett att det finns en konflikt mellan miljömålen Begränsad klimatpåverkan och Ett rikt odlingslandskap, för det senare spelar betesdjuren en stor roll. Ett alternativ kan, enligt forskarna, vara en statligt subventionerad extensiv betesdrift för att vårda landskapet.
Forskarnas slutsatser är sällsynt enögda. Man räknar koldioxidekvivalenter men ser inte helheter. Idisslarna ingår i ett uråldrigt kretslopp, de äter gräs som bundit klimatgasen koldioxid från atmosfären. Att vår egen kost traditionellt är baserad på kött och mjölk kan förklaras med att vårt land är särskilt lämpat för vallodling. Klimatet har gjort en förrådshushållning nödvändig. Grönsaker kan inte skördas året runt och odlingen av baljväxter är begränsad till södra Sverige - även det av klimatskäl.
Skatt på kött och mejerivaror skulle slå mot viktiga landsbygdsnäringar. Bättre är att föra en diskussion kring vilket kött vi ska välja. Konsumtionen går att påverka på annat sätt än med extraskatter.
Men ska vi, som forskarna anser, övergå till en vegetarisk diet blir vi än mer beroende av import. Hållbart? Nej, snarare mer sårbart.