Vegankost gör Småland mörkare

Men en effekt av en storskalig övergång till vegetarisk diet skulle också bli den här: Sveriges redan låga självförsörjningsgrad av livsmedel skulle sjunka drastiskt. Vi skulle bli än mer importberoende.

Proteiner är livsnödvändiga. I svensk traditionell kost kommer proteinerna framför allt från animaliska livsmedel; kött och mejerivaror. Veganens proteinkällor är soja och andra bönor, linser, tofu (en "ost" gjord av sojabönor) och guorn, ett svampprotein som framställs industriellt i England.

Kan vi producera något av detta i Sverige? Nja, i liten skala. Bönor odlas framför allt på Öland, som har de jordar och det varma klimat som bönorna kräver. Försök pågår med odling av sojabönor i Skåne och på Öland. Fredrik Fogelberg, JTI, som leder försöken, har bedömt att odlingen kan öka rejält och att inhemskt odlad soja skulle kunna ersätta en tiondel av importen. Men det är de allra sydligaste landskapen som kan komma i fråga för odlingen.

Havredryck som substitut för mjölk produceras i Sverige, på svensk havre. Sojadrycken bygger däremot inte alls på svenska råvaror. Vad sägs om 6 procent sojabönor, socker, surhetsreglerande medel, stabiliseringsmedel, aromer etcetera? Reklamens "direkt från naturen" klingar falskt när man studerat den ingrediensförteckningen.

Det går inte att bortse från klimat och odlingsbetingelser. Vad skulle hända med Norrlandsjordbruket? I norra Norrland kan man visserligen odla spannmål, men den får knappast bakningsegenskaper. Alternativet till vallodling för produktion av kött och mjölk är beskogning, detsamma gäller stora delar av sydsvenska höglandets jordbruk. Vill vi verkligen ha ett mörkare Småland?

Nog finns det ett värde i att vi kan försörja oss själva med baslivsmedel. Jag vill instämma i Sven-Eriks Buchts ord i en riksdagsdebatt nyligen: "Jag har inget emot att människor äter mindre kött, framför allt att man äter mindre utländskt kött till förmån för svenskt."