Vårt moraliska ansvar för det vi ärvt
Resultaträkningar, befolkningsstatistik, arealer och brist på investeringskapital – diskussioner om landsbygdens framtid präglas i mångt och mycket av siffror. Det är helt nödvändigt.
Utan att förhålla sig till sådant tenderar vem som helst att sväva uppe i det blå. Men det behövs också ett annat perspektiv i dessa diskussioner, ett perspektiv präglat av värden och moraliskt ansvar.
Jag vill hävda att vi som lever i dag har ett djupt moraliskt ansvar för att förvalta den jord vi ärvt. Det är en ansvarskedja som binder samman generationerna före oss med oss själva och de som ska komma. Oavsett vad som händer kommer människor i alla tider att behöva mat på bordet, virke till huset och en miljö som möjliggör ett gott liv för både landsbygdsbon och stadsbon.
För att människor ska klara av att bära detta ansvar krävs att politiker är lyhörda inför människors erfarenheter och inte ägnar tid åt att detaljreglera och ta beslut om sådant som människor gör bäst själva.
Utmaningarna för Sveriges landsbygd är stora och situationen ser väldigt olika ut beroende på vem som tillfrågas. Den skånska landsbygdsbon möter andra utmaningar än den som bor i glesbygden i Norrlands inland. Somliga landsbygdskommuner har brutit vikande befolkningskurvor, andra kommuner åker fortfarande nedåt på den demografiska rutschkanan. På sina håll klättrar landsbygdskommuner uppåt på tillväxtstegarna, på andra håll ser vi igenväxta hagar, skogar som inte vårdas, kulturmiljöer som förtvinar - värden som tog generationer att bygga upp håller nu på att gå om intet.
De som bor i en viss bygd vet ofta precis vad som skulle behövas just där för att fler skulle välja att bo kvar eller för att nya människor ska vilja flytta dit. Det politiken kan göra är att ge de bästa förutsättningarna, att stödja idéerna, främja ett starkt civilsamhälle, bidra till att forma ett gott förvaltarskap, underlätta företagandet och ta bort regelverk som missgynnar landsbygden. Och inte minst förbättra kommunikationerna, exempelvis måste målet vara att alla ska ha tillgång till samma grundkapacitet vad gäller bredband.
Backar vi några släktled är det på landsbygden det stora flertalet av oss finner våra föregångare – vare sig man är smålänning eller om man har sina rötter i andra länder. Det är på landsbygden möjligheterna att möta naturen finns, det är här som maten blir till, det är här stenen har brutits och träden blir framtidens kläder. Från generation till generation – det är så det fungerat, fungerar och kommer att fungera - om än i förändrade former. Detta har vi ett moraliskt ansvar för att förvalta.
undefined