Värmland värst drabbat av mögelgiftet
Värmland lider mest i landet av don i spannmålen. Nu börjar bönder i de hårdast drabbade områdena att överge grödan. Bara en femtedel av havren kan klassas som gryn.
Problemen har pågått i tre år. Från att under lång tid ha varit ett säkert kort för värmländska lantbrukare ställer sig allt fler frågan om det är värt att odla havre.
Området kring Ölme och Väse är särskilt drabbat. Niclas Boqvist, köttproducent med 740 hektar odlingsmark, räknar med att han har förlorat uppemot 700 000 kronor per år på grund av don i havren. Väseböndernas erfarenhet är att sorterna Kerstin och Ivory är lika känsliga.
– Jag har provat olika växtföljd och vall, jag har plöjt och kultiverat men inget hjälper. Vi ligger ju nära Norge där sjukdomen funnits i några år. Sedan tror jag att det är en kombination av ökad nederbörd och nya sorter som inte tål så mycket, säger Niclas Boqvist.
I årets skörd låg donhalterna på 10 000 mikrogram och uppåt. Något av de tidigast sådda och skördade fälten kom ned till 2 500 mikrogram men inte ett enda lass av de 220 hektaren med havre blev gryn.
För hans grannar Nils-Åke Ingemarsson och Alf Rydberg är det lika illa. Det hjälpte inte att Nils-Åke odlade ekologisk havre i stället för konventionell, något som enligt experterna borde öka chanserna till lägre donhalter. Nästan alla prov var över 16 500 vilket är spannmålsföretaget Värmlants maxtal.
– Till nästa år blir det ingen havre alls, säger Nils-Åke Ingemarsson.
Sven Pagré är marknadsansvarig på Värmlant och har än så länge inte märkt någon större minskning av utsädesförsäljningen av havre. Han tror att den sena skörden på grund av den kraftiga nederbörden är den stora boven i dramat.
– Det är ett rent helvete som har uppstått. Det drabbar alla inblandade och kostar en massa tid och pengar. Jag är övertygad om att det skulle sättas till mer resurser för att lösa detta om hela Sverige var drabbat, menar Sven Pagré.
Men några klarar sig riktigt bra. Deltidsjordbrukaren Stig Olsson i Väse tar eget utsäde och håller fast vid den äldre sorten Sang. Förra året klassades hela hans skörd som gryn och i år låg den på fodernivå trots att skörden blev flera veckor försenad.
– Jag inte vill inte framstå som någon specialist men det är intressant att se resultaten. Det ska bli kul att fortsätta prova Sang och se hur det går nästa gång, säger Stig Olsson.