Vargen - mytomspunnet djur
REPORTAGE: När den efter ett sekels frånvaro dök upp i Värmland påstods den vara inplanterad. Den har kallats ”djävulens gårdvar” men det har också sagts att till och med ett barn kan skrämma bort den - vargen.
Frilansjournalisten Henrik Ekman har gjort en djupdykning i vargens historia. Läs ett sammanderag av hans reportage här:
I maj 1984 ägde ett historiskt besök rum hos jordbruksminister Svante Lundkvist. En grupp värmlänningar hade kommit till Stockholm för att uppvakta regeringen. Deras krav var kort och koncist: vargen ska bort från Nordvärmland. Värmlänningarna anförde flera skäl. Vargarna som plötsligt återkommit efter hundra års frånvaro var olagligen inplanterade, påstods det. De hotade människors säkerhet och livskvalitet. Och så var ju vargen, tillade man, ”djävulens gårdvar”.
Vid den här tiden fanns det ett tiotal vargar i Värmland. Det så kallade Nyskogaparet hade 1983 på våren fött en kull på sex valpar, den första i modern tid i Mellansverige.
De medeltida landskapslagarna innehöll klara regler för hur jakten på skadedjuren skulle bedrivas. Där fanns bestämmelser om skyldigheten att medverka i vargskall, hur många varggårdar och varggropar som skulle anläggas i respektive socken, mängden nät och vilka böter som hotade vid brott mot bestämmelserna.
Alla var skyldiga att hålla nät och delta i utlysta skall, ”såväl dräng som bonde, landbo och hyresgäst, alla som ha ko och so och äta vid eget bord, därest de icke ha giltigt förfall”. Från regeln fanns bara tre undantag: präster, klockare och ensamma kvinnor.
De klassiska vargskallen var väldiga jakter med stora skaror uppbådat drevfolk som slog på trummor, blåste i trumpet och förde allmänt väsen för att skrämma vargarna mot de väntande skyttarna och näten.
Varje socken hade en utsedd skallfogde som planerade jakten. På hösten lockades vargarna med hjälp av mat till ett bestämt skogsområde. Där kunde bönderna lämna sina uttjänta hästar eller självdöda kreatur. Skjutgator höggs upp i skogen och stolpar för fångstnäten placerades ut. Tusentals träd kunde fällas för ett enda större vargskall.
undefined
Historikern Håkan Eles från Värmland har gått igenom kyrkböckerna från 21 socknar under tvåhundra år och där hittat två sannolika fall där vargar dödat barn. Han formulerar det så här: ”Varg har dödat människa; det har gällt barn, det är särdeles ovanligt, det ingår inte i vargens normala beteende.” Om en varg däremot av någon anledning rubbats i sitt normala beteende kan den bli farlig. Till exempel kan den ha tappat sin normala skygghet mot människor.
undefined
Hela Henrik Ekmans reportage om vargen finns att läsa i vår systertidning
Läs även Henrik Ekmans bok