Vargen ett verkligt hot mot utveckling på landsbygden

I veckan kom den väntade vargutredningen som Naturvårdsverket presenterat med två alternativ, ett med 180 vargar som miljöminister Lena Ek och regeringen ställt sig bakom.

Genast går de högljudda representanterna Mikael Karlsson, Naturskyddsföreningen (SNF), Ann Dahlerus Svenska Rovdjursföreningen, liksom Tom Arnbom i Svenska WWF ut i media och fördömer förslaget och hävdar att 380 vargar är nödvändigt.

Detta är då mycket märkligt då det från oberoende forskare finns en sårbarhetsanalys som säger att en stam under 100 djur skulle vara tillräckligt för bevarande.

De flesta människor som lever på landsbygden och som driver någon djurproduktion känner sig inte gilla vargen utan upplever den som ett hot. Det har kostat ett stort antal får, lamm och hundar livet under året. Även lodjurens kraftiga ökning har bidragit. Att komma till hagar där rovdjursattacker förekommit är en djurägares fasa med döda och allvarligt skadade djur som måste avlivas.

I det samhälle som nu håller på att utvecklas sker en omflyttning av folk till de stora städerna och samhällena. Landsbygden blir glesare och de fastboende minskar. För att bromsa den trenden skulle en utökad produktion av kött i stället behövas så att självförsörjningsgraden blev högre än de 50 procent som vi för närvarande har. Det skulle dessutom skapa jobb i flera led. Tyvärr orsakar vargen istället att brukare inte orkar fortsätta och ytterligare marker tas ur produktion. Människor som tar upp problemet blir hotade och trakasserade.

Alla som bor i glesbygden är beroende av att det skall kännas tryggt och säkert för att trivas och att kunna bo kvar.

Att bo i en storstad gör väl att vargen inte på något vis påverkar den egna situationen. Kan man för den skull tycka att landsbygdsborna ska leva och dras med problemet?

Även om inte vargen är älskad så på demokratins grunder får vi tåla en vargstam. Men det räcker med 180 vargar om inte problemet ska bli ohanterligt.

Det går inte som Mikael Karlsson, SNF, att hota med EU sanktioner, han borde nog tänka lite mer på utvecklingen av det svenska landskapet istället. Många andra växt och djurarter kommer att få sämre betingelser när fäbodbruk, slåtterängar och beteshagar minskar.

De som anmälde Sverige för licensjakten 2011 som innebar att jakten stoppades, bär också ett stort ansvar för att vi har fått en lång utredningsprocess och fortsatt tillväxt av vargstammen.

Slutsatser för att vargens skall bli accepterad är att vi får återinförd licensjakt med 180 vargar som mål. Skyddsjakt på problemvargar samt ett utökat lokalt ansvar (placerat hos länsstyrelserna) för förvaltningen.

undefined