Nu senast uttryckte man sin förtjusning över en man som avlidit i sin bil. En man vars enda ”brott” var att han uppskattade en specifik sysselsättning på sin fritid. Att han kanske var någons man, far, son, farfar eller morfar tycks inte bekomma dessa människor.
Det här är kommentarer vi kan läsa bland de Facebookgrupper där människor som kallar sig djur- och naturvänner samlas.
Det är oss jägare man syftar på.
Jag respekterar så klart att många människor inte har den insikt eller förståelse som de flesta jägare har då det gäller jakt och natur- och viltvård.
Det ligger trots allt ett stort intresse bakom som gör att man medvetet eller omedvetet samlar på sig kunskaper från praktiska erfarenheter, men också från artiklar och olika filmer.
Jägare blir man inte bara för att man läst böckerna, skjutit godkänt och klarat det teoretiska provet för jägar-examen.
Detta är enligt mig grundkravet för att praktiskt få påbörja sin resa mot att möjligtvis i framtiden bli en god jägare. Jägare blir man först då man inser att det är på viltets villkor vi har förmånen att få ägna oss denna sysselsättning men också samhällsnyttiga viltvård.
Utan viltet kan vi inte jaga och därför förtjänar också viltet all respekt och ödmjukhet. Som jägare har jag också ett ansvar för att förkorta djurens lidande då de råkat ut för olycka eller sjukdom.
En varg, räv eller korp kan förvisso ta hand om skadade och sjuka djur men då dessa rovdjur är opportunister handlar det mest om tur i de fall de råkar befinna sig nära den plats där till exempel en viltolycka med ett fordon inträffat.
De flesta rovdjur erbjuder dessutom inga snabba avlivningsmetoder utan sliter oftast hela köttstycken av djurkroppen medan djuret fortfarande lever. Korpen börjar oftast med ögonen...
Jägaren som sköter ett eftersök har utbildat sig själv och sin hund för denna specifika uppgift. Jägaren har den utrustning som krävs för att oavsett tid på dygnet eller oavsett väder genast ta sig till den exakta platsen för att så fort som möjligt spåra djuret och avsluta dess lidande.
Att en jägare också medverkar till att beskatta viltstammar och därmed skjuter friska djur är ingen hemlighet. Sverige är ett land med ett betydande skogs- och naturbruk.
Ökade stammar av klövvilt skulle direkt påverka dessa förutsättningar och därmed också landets ekonomi. Att genom ett jaktstopp låta dessa stammar hamna i obalans skulle innebära drastiska förändringar i vår natur. Men även jakten som sådan omsätter otroliga summor som bidrar till landets ekonomi. Väldigt många samhällen på landsbygden blomstrar under jaktsäsongen och befolkningen ökar på vissa ställen mångfalt under hösten. Människor som återvänder till den hembygd de kanske tvingats lämna på grund av arbetsbrist.
Jägaren bidrar alltså till en levande landsbygd. Kanske är det jägarens förtjänst att din lokala affär finns kvar.
Det finns också massor med mjuka värden som man bör komma ihåg.
Jag känner många som fullkomligt struntar i om de får möjlighet att skjuta något under jakten. Man är med på alla jaktmöten under året. Man åker och tränar skyttet på skjutbanan. Man läser sin jakttidning som varje månad kommer i brevlådan. Man åker runt på markerna och tittar efter vilt, spår eller vad som helst innan jakten startar och märker direkt om ett djur på marken råkat ut för skada eller sjukdom.
Det är alltså så mycket mer än att skjuta djur det handlar om. För väldigt många är det en enorm gemenskap med vänner som man många gånger har enbart jaktintresset gemensamt med. Det är stålverksarbetare, direktörer och ambassadörer som deltar på samma villkor.
En jägare är en människa som upplever så otroligt mycket mer av att vara jägare än du någonsin kan föreställa dig.
Ska du verkligen önska livet ur oss av den anledningen?
undefined