Intresset och investeringsviljan i svensk växthusodling finns. Men tyvärr möter vi gång på gång motstånd – inte från marknaden, utan från det offentliga. Det skriver Thomas Lilja, tomatodlare och ordförande i Svenska Odlarlaget.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Sverige har i dag Europas lägsta självförsörjningsgrad av livsmedel. Bara hälften av det vi äter produceras här. Det gör oss sårbara i kris, beroende av import och innebär dessutom att vi förlorar arbetstillfällen, skatteintäkter – och möjligheten att erbjuda svenska konsumenter mer närodlade, klimatsmarta och miljöanpassade livsmedel.
Jag är tomatodlare och ordförande i Svenska Odlarlaget, som samlar majoriteten av landets växthusodlare. Vi har i flera år arbetat för att öka den svenska växthusproduktionen. En del av växtodlingen som måste anses mycket resurseffektiv, med stora värden och volymer på en begränsad yta. Intresset och investeringsviljan finns. Men tyvärr möter vi gång på gång motstånd – inte från marknaden, utan från det offentliga.
Ett exempel är när en av våra medlemmar nyligen ville bygga ut sin växthusodling i Malmö. Efterfrågan från kunder finns och finansiering är på plats. Men kommunen sa nej. Orsaken? Det passade inte in i detaljplanen. Samtidigt läser vi i den internationella branschtidningen Hortidaily att svenska regionala aktörer har rest till Nederländerna för att locka utländska investerare till att bygga växthus i Sverige. Låt det sjunka in: Svenska myndigheter lägger alltså tid och pengar på att locka hit nya, utländska aktörer — medan svenska företag som redan producerar och vill växa stoppas.
Det får mig att undra: Vet den ena handen vad den andra gör? Följer verkligen kommuner, regioner och myndigheter den svenska livsmedelsstrategin i praktiken? Vi behöver inte åka till Nederländerna för att hitta företag som vill satsa på växthusodling i Sverige. De finns redan här. Vi är här. Vi är redo att investera, växa och bidra till ökad självförsörjning – men vi behöver politisk och administrativ medvind, inte motvind.
Här är några frågor vi vill ha svar på från ansvariga på statlig och regional nivå:
Jag vill vara tydlig: Vi är inte emot utländska investeringar i svensk livsmedelsproduktion. Tvärtom, vi välkomnar alla som vill vara med och bidra. Men det måste ske på lika villkor – och utan att de som redan finns här missgynnas.
Om vi menar allvar med att öka självförsörjningsgraden och krisberedskapen, då är det dags att börja agera konsekvent. Stärk de svenska livsmedelsföretag som redan producerar, sysselsätter och investerar – i stället för att stå i vägen för dem.
Svensk växthusproduktion kan växa kraftigt. Men då måste den politiska viljan matchas av verklig handlingskraft – på alla nivåer.
Thomas Lilja, tomatodlare och ordförande i Svenska Odlarlaget
