Varför ska jordbruket stå vid skampålen?

De har helt rätt i att förslagen saknar verklighetsförankring och skapar en stor byråkrati och en mängd sanktionsmöjligheter för en växande hord inspektörer. Det förstör den industrihistoriska miljön längs våra vattendrag när gamla kvarndammar med sina unika miljöer raseras.

Förslagen lägger förödande kostnader och produktionsinskränkningar på jordbruket. Sverige förlorar ännu flera arbetstillfällen.

Vad debattörerna däremot inte berör är att Vattenmyndigheten i sina åtgärdsförslag inte har tagit upp de största miljöbelastningarna i vårt samhälle; vårt dåligt fungerande avloppssystem. Är det av okunnighet hos Vattenmyndigheten eller ett medvetet utelämnande av andra skäl?

Sedan 1970-talet har skulden för vattenföroreningarna lagts på jord- och skogsbruket och en mängd åtgärder har satts in utan att ha gett någon reell effekt annat än nedlagd jordbruksproduktion. Kommunerna har lagt stora vattenskyddsområden där betesdjur inte får släppas ut utan att de är garanterat smittfria i till exempel Göta Älvdalen, medan Göteborgs kommun ”bräddar” motsvarande hela Strängnäs kommuns orenade avlopps- och bajsvatten rakt ut i älven.

Avloppsledningsnäten är uråldriga, underdimensionerade, läcker och är dåligt underhållna. Som exempel kan nämnas att i Vara Kommun gör man, efter en hovrättsdom en storsatsning och ökar takten i byte av rörnätet från 700 år till 100 år. Avloppsledningarna är ofta felkopplade och ytvattnet leds tillsammans med avloppsvattnet så att det vid starka regn svämmar över. Orenat avloppsvatten rinner rakt ut i våra vattendrag. Stockholm Vatten uppmanar till försiktighet när man badar i centrala Stockholm vid stora regn i sommar.

Reningsverken använder starka och orena fällningskemikalier för att binda fosfor. Detta utgör en stor mängd av rötslammets giftiga substanser, men en hel del går ut i vattendragen. Våra avloppsvatten innehåller giftiga substanser, smittämnen, hormoner och resistenta bakterier. En stor mängd av dessa går stor del rakt igenom reningsverket och hamnar i dricksvattnet.

Slammet försöker Svenskt Vatten, under certifieringsparaplyet ”REVAQ”, få bönderna att sprida på åkrarna där vår mat växer med en fabulerande retorik om att man ska uppfylla kretsloppet. Ett starkt nedsmutsat kretslopp eftersom slammet innehåller alla de gifter, hormonstörande substanser, smittor, hormoner och resistenta bakterier som finns i våra avloppsvatten.

Om vi menar allvar med att säkra ett rent vatten krävs att man åtgärdar bristerna i våra avloppssystem. Hittills har motståndet från ansvariga för avloppshanteringen, kommunerna med deras samverkansorgan, varit kompakt och drivits med alla medel. Dessutom finns ett systemfel i att kommunerna har både ansvaret för avloppssystemen och tillsynen av att bestämmelserna följs.

Sverige är ett av få länder som har gott om rent vatten. Om vi vill bevara detta måste vi både från enskilda, intresseorganisationer och i det politiska systemet våga ta tag i de verkliga hoten mot vårt rena vatten även om detta möter motstånd.

Vi bönder kan inte längre huka oss och bära martyrskapet för hela samhällets vattenföroreningar. Vi måste räta på ryggen och våga höja rösten för att förklara och få övriga samhället att förstå att det är dåliga avloppssystem som är de stora miljöbovarna. Varför ska jordbruket stå vid skampålen och ta på sig skulden medan kommunerna helt klarar sig undan?

undefined