Varför inte plantera energiskog på all åkermark om poppeln är så lönsam?
Vi ska slå vakt om äganderätten men inte äventyra inskränkningar av äganderätten med att inte ta ansvar och hänsyn till våra medmänniskor.
Fastighetsägaren Jonas Wahlström har köpt 18 000 hektar mark varav 1 200 hektar är produktiv åkermark. Hitintills har han planterat 200 hektar poppel på åkermarken, nu återstår 1 000 hektar att plantera de närmaste åren. Därför har han sagt upp arrendatorerna i Tillberga och Sevalla utanför Västerås för att slutföra planteringen där på 420 hektar under 2015. Det innebär att arrendatorerna antingen måste skaffa ny mark från annat håll eller upphöra med jordbruket.
Ett tiotal personer kan mista sin försörjning och Sverige måste importera ytterligare 5 000 till 10 000 slaktsvin/år då det inte längre finns arealer tillräckligt för vare sig odling av egen spannmål eller för spridning av svingödseln.
Fastighetsägaren hävdar att det är mer lönsamt att odla poppel än vete på Mälardalens bästa åkerjord. Är det så, så bör all åkerjord norr om Skåne planteras med energiskog.
Det är anmärkningsvärt att en beteshage kan mista gårdsstödet om det finns ett träd för mycket i hagen medan fullt gårdsstöd betalas till den som planterar energiskog på sin åker och även kan få 5 000 kr/hektar i planteringsbidrag?
Lika anmärkningsvärt är att vi i Sverige behöver ytterligare 1 miljon hektar för att vara självförsörjande på livsmedel. EU betalar via Staten gårdsstöd för att vi skall behålla det öppna landskapet och betalar samtidigt för att vi ska plantera mer skog på den produktiva åkermarken? EU är inne på att begränsa odlingen av energigrödor till 5 procent av den produktiva åkermarken fram till 2020. Vi har redan nått detta mål i Sverige.
I dag finns flera alternativ till energiproduktion än att odla skog men för att få fram mat krävs en åker. Om odlingsbetingelserna ändras går det att återvinna skogsmarken till spannmålsproduktion men det kostar 40 000 till 50 000 kr/ha, något billigare än att återställa en asfaltsväg till odlingsbar mark. Ingendera är omöjligt. Vi bör betänka att marken vi odlar bara är ett lån som ska lämnas i brukbart skick till efterföljande generationer.
I Skogsland 14 december skrev företagaren Leopold Johansson med ett försök till ironi, att några enskilda bybor runt Tillberga samlades i Tillberga kyrka för att ondgöra sig över att markägaren utifrån företagsekonomiska skäl planterade poppel på sin åkermark vilket skulle förbuska landskapet. Här rör det sig inte om buskar utan poppel som blir 15 meter hög på 20 år och det öppna landskapet omvandlas till en skogsväg som resulterar i ytterligare avfolkning och indragning av samhällsservice.
Bland byborna som kom till kyrkan var det många jordägare och arrendatorer och tillika LRF-medlemmar som vände sig mot att plantera skog på en av Mälardalens bästa åkermarker.
En reflektion var att LRF många gånger värnar mer om jordägarna än om arrendatorerna trots att det är arrendatorerna som står för merparten av livsmedelsproduktionen.
undefined