Regeringen har tydliga ambitioner om att det ska finnas förutsättningar för tillväxt i hela landet. Miljön på landsbygden skapas genom aktivt jordbruk. Det öppna landskapet i våra skogs- och mellanbygder förutsätter nötkreatur eller andra betesdjur. Lönsamheten i kött- och mjölkproduktionen sviktar betänkligt och några nämnvärda förändringar är inte att vänta de närmaste åren. Syntetisk markskötsel genom att bara hålla den fri från sly är inte tillräckligt i det långa loppet. För att nå målen om biologisk mångfald och ett öppet landskap är det helt nödvändigt med offentliga insatser.
I den nyligen publicerade ESO-rapporten
Om vi utgår från dagens efterfrågan på svenskt foder och svenska livsmedel skulle vi i Sverige klara oss med runt 25 procent mindre jordbruksmark. Denna extra areal finns främst i skogs- och mellanbygder. I till exempel området med regionala stöd finns 45 procent av jordbruksarealen och 65 procent av nötkreaturen. Nu när lönsamheten sviktar är det lätt att förstå att sänkta stöd kan få stora konsekvenser.
Varför kommer vi då till så olika slutsatser? En förklaring är att de utvärderingar av landsbygdsprogrammet som redovisats görs åtgärd för åtgärd, det vill säga att det finns inget helhetsperspektiv i den meningen att värdet av det öppna landskapet beaktas.
Jordbruksverkets ambition i arbetet inför ett nytt landsbygdsprogram präglas av helhetsperspektiv och behovet av förenklingar. I kommentarerna av författaren till rapporten framgår att den administrativa bördan för bönderna, och för all del även myndigheterna, inte verkar vara något nämnvärt problem. Både bönderna och regeringen har en helt annan uppfattning – och Jordbruksverket väljer att lyssna på dessa.
undefined