Svenskt kött hittar man numera också i salladsbuffén hos en annan drivmedelskedja. Med andra ord kan man numera äta snabbmat på resande fot med bättre samvete.
Det här visar att alltfler aktörer på marknaden upptäcker mervärdena hos svenska råvaror. Något håller på att hända, sakta kanske, men förhoppningsvis säkert. Det betyder att vi har goda skäl att vara rädda om de svenska mervärdena.
En och annan läsare uppfattade förra veckans ledare som att jag vill backa svenskt djurskydd till EU-nivå. Då uttryckte jag mig oklart, för det är inget som jag tror på. Däremot välkomnade jag den debatt om djurskyddslagen som initierades av LRF Västra Götaland på regionstämman. Frågan diskuteras bland många bönder och många är missnöjda, därför behöver den luftas. Och debatten är nu i gång. I en debattartikel publicerad på vår nätupplaga www.lantbruk.com protesterar LRF Ungdomen Skaraborg mot tanken på att sänka djurskyddet. Under rubriken "Får det lov att vara lite resistenta stafylokocker?" resonerar de bland annat så här:
"I jämförelse med de EU-länder vi främst konkurrerar med är vår produktion liten och gårdarna små. Vi kommer aldrig kunna producera fläsk, nötkött, ägg eller kyckling billigare än dem på grund av deras stordrift."
Skaraborgs LRF-ungdomar resonerar klokt, och jag tror att de har rätt. Även om nivån på djurskyddet sänks kommer vårt kött att vara dyrare än det som produceras i länder som Danmark och Tyskland. Inte bara på gårdarna utan också bland annat i slaktledet är effektiviteten en annan än vår.
Och varför välja svenskt, om mervärdena saknas? Hur skulle kommuner och landsting kunna köpa in svenskt genom att ställa djurskyddskrav, om inga andra skillnader finns än priset?
Visst behövs lättnader och förändringar i det lagstadgade djurskyddet. Men det gäller att inte kasta ut barnet med badvattnet.