Var fjärde ensamstående kvinnlig lantbrukare är drabbad av fattigdom, i Sverige. Störst är andelen fattiga inom köttproduktion, medan den är lägst inom spannmålsprodukition, visar studien, som har genomfört av forskare på AgriFood Economics Centre vid Ekonomihögskolan, Lunds universitet och SLU.
Studien gäller 43 000 jordbrukarhushåll och avser data mellan 1997 till 2012. Färre jordbrukarhushåll räknas som fattiga och ojämlikheten i förvärvsinkomster har minskat,. Där går jordbruket en motsatt väg mot Sverige som helhet, där ojämlikheten i inkomster har ökat sedan 90-talet.
Studien visar att andelen fattiga inom jordbruket har halverats för att år 2012 ligga på 14 procent av befolkningen, vilket är samma nivå som för befolkningen som helhet. Bland jordbrukare som förvärvsarbetar ligger andelen fattiga hushåll betydligt lägre, på 6,7 procent.
– Våra resultat visar att ojämlikheten i totala disponibla inkomster är oförändrad över perioden medan den har minskat om man bortser från inkomster av kapital eller bara ser till jordbrukarnas förvärvsinkomster, säger docent Martin Nordin, en av rapportens författare, till Forskning.se.
Som fattiga räknas enligt EU:s definition personer vars disponibla inkomst ligger under 60 procent av ett lands medianinkomst. Ett skäl till att jordbrukarhushållens inkomster fördelas jämnare är att inkomster från annan verksamhet än jordbruket blivit jämnare fördelad.
– Strukturomvandlingen tycks inte ha påverkat spridningen i jordbruksinkomster. Däremot kan den ha ökat jordbrukarhushållens intresse för att bedriva verksamhet utanför jordbruket, säger Martin Nordin.
Att familjestrukturen historiskt har en stor betydelse för andelen visar studien tydligt.
– Andelen fattiga är betydligt större bland jordbrukare utan partner och ser också ut att ha ökat något under perioden. Bland kvinnliga jordbrukare utan partner är mer än var fjärde jordbrukare fattig, fortsätter Sören Höjgård, även han medförfattare till rapporten.