I debatten som pågår om skogen, äganderätten, skötseln, naturvärden är allt centrerat kring hur mycket regler och krav som ska omgärda skogsbruket för att olika typer av naturvärden ska uppnås på kort eller längre sikt.
undefined
Jag som enskild skogsägare vet att om jag fortsätter sköta min skog som jag gör, så kommer jag förlora hela, eller delar av den, till samhället.
undefined
Vi har, alldeles på egen hand och efter eget tankearbete, kunskapsinhämtande och egna slutsatser, gjort bland annat så här:
undefined
Vi uppmuntrar en tallskog med rejäla inslag av löv och buskar av alla de slag.
Vi låter fallna träd ligga kvar i den mängd som lagen medger, torrträd får stå så länge de själva vill.
Vi planterar lärkträd så det ska finnas naturligt impregnerat virke för nästa generation.
Vi slutavverkar med sådana krav att det ett år efter knappt går att skönja var maskinerna gått fram.
undefined
Exemplen på vad vi gör mer är många, och jag vet att många fler skogsbrukare gör som vi. Men nu har vi börjat vackla i familjen, är det här en klok strategi? Desto mer vi utvecklar vår skötselmodell, desto närmare kommer vi en konfiskation av stora delar av vår skog. Ska vi kanske gå på med röjsågen och hugga fram raka rader i en skog utan underväxt. Vi får behålla den då i varje fall.
undefined
Vänd på allt och säg till mig och alla andra privata skogsägare:
Om din skog innehåller värden som samhället uppskattar och strävar efter så lovar vi, som företräder samhället att du får fortsätta äga, sköta och den i helt egen regi, i minst två generationer framåt!
undefined
undefined