I nära ett och ett halvt år har regeringen arbetat med strategin. Det har skapat stora förväntningar. Mot den bakgrunden är dokumentet något av en antiklimax. Livsmedelsstrategin innehåller visserligen en hygglig beskrivning av nuläget för svensk livsmedelsproduktion. Det finns också en vision för 2030, där det bland annat skrivs att produktionen i Sverige ska vara konkurrenskraftig och bidra till sysselsättning i hela landet.
Vackert så, men var finns de skarpa förslagen som ska göra detta möjligt? Dokumentet glider tämligen lättvindigt över de särskatter som fördyrar svensk produktion gentemot konkurrentländernas. Några tydliga förändringar av djurskyddslagstiftningen föreslås inte heller. Regeringen skriver att arbetet med att förenkla regelverket och göra det mer flexibelt "bör fortsätta".
I dokumentet diskuteras konkurrenskraftsutredningens förslag om att berörda myndigheter ska beakta förbättrad konkurrenskraft för företagen. Det bör skrivas in i varje myndighets instruktion, föreslog Rolf Annerbergs utredning som lämnade sitt slutbetänkande i mars i fjol. Nu anser regeringen att detta "bör utredas".
Låt det då ske snabbt! En sådan skrivning skulle kunna tvinga myndigheter som Kemikalieinspektionen eller Vattenmyndigheten ur stuprörstänkandet.
Över huvud taget är det mycket "bör" och lite "ska" i det drygt 100-sidiga strategidokumentet. Det gör inriktningen vag, nu får vi avvakta den handlingsplan som ska arbetas fram i dialog med oppositionen.
Samtidigt får man ge regeringen ett erkännande. Tidigare socialdemokratiska regeringar har inte visat intresse för att skapa tillväxt inom jordbruket. Dagens s-ledda regering har trots allt ambitionen att näringen ska växa och utvecklas. Det är bra, men det räcker inte. Nu väntar vi på de konkreta åtgärderna.