Ett miljömål som har en negativ utveckling är Ett rikt odlingslandskap. Förvånande? Nej knappast. När jordbruket krymper och betesdjuren blir färre drabbas förstås odlingslandskapet och den biologiska mångfald som är beroende av det.
För miljömålet Levande skogar anger den ansvariga myndigheten skogsstyrelsen att det inte går att se en tydlig riktning. Det är däremot förvånande. Sedan 1990-talet har andelen död ved - som många arter är beroende av - fördubblats i våra skogar. Ökat har också andelen gammal skog. Nyligen konstaterade dessutom skogsstyrelsen att skogsbrukets totala miljöhänsyn är nästan dubbelt så stor jämfört med vad man tidigare redovisat.
I skogsdebatten spökar den så kallade Rödlistan. Ofta nämns att 1 700 skogslevande arter är hotade - och man skyller gärna på det moderna skogsbruket. Men det kan finnas skäl att fundera över den analys som SLU-forskaren Mats Nordberg gjort, i en artikel i tidskriften Skogen.
Det pågår inget utdöende av barrskogslevande arter, hävdar han. Av 74 utdöda arter var det 55 som dog ut före 1950, innan det moderna så kallade trakthyggesbruket infördes. På 1990-talet dog två arter ut och hittills på 2000-talet har ingen art utplånats.
Bland de 68 akut hotade skogslevande arterna kan man hitta en myra som sedan den upptäcktes 1960 lever i några få träd vid Strömsholm, eller en skalbagge som bara finns i döda ekar i Böda på Öland. Att alla hotade arter ska ha återhämtat fram till 2020 är snarast en utopi. Och att jobba mot mål som är ouppnåeliga kan inte vara annat än hopplöst, det leder knappast framåt.
Skogens miljöer utvecklas långsamt. Resultatet av dagens skogsskötsel lär visa sig först om några årtionden. Vi kommer alldeles säkert att se mer av mångfald. Däremot brådskar det för odlingslandskapet. Trenden måste vändas innan värdefulla miljöer går förlorade.