– Man känner storebrors klåfingrighet. Det är inte så att vi vill ha ett ohämmat byggande runt våra vatten men 100 eller 300 meters strandskydd gör ganska stor skillnad för den som vill bygga och bo, säger Sven Ringdahl, en av motionärerna i ämnet.
Det är framför allt två saker som retar. Dels dras all natur över en kam, oavsett hur biologiskt intressant den är, dels minskar man landsbygdens attraktionskraft. Cirka 14 000 värmländska fastigheter berörs av förslaget och strandskyddet motsvarar redan i dag 15 procent av Värmlands yta.
– Detta är en fråga som diskuteras mycket i länet. Värmland är en avfolkningsbygd och vattennära boende är en av få saker vi har att locka med. Blir det ett strandskydd på 300 meter kan du lika gärna bygga i skogen, säger Anders Axelsson från Säffle.
Regionstyrelsen delade motionärernas syn och stämman beslutade att ta frågan vidare till riksförbundsstämman. Till motionen fogades också ett krav på att markägare ska ha ekonomisk ersättning för den mark som tas i anspråk för strandskydd.
– Risken finns att gårdscentrum hamnar inom strandskyddat område vilket innebär att man kan tvingas söka dispens för nya gårdsbyggnader. Frågan är också hur deltidslantbruk kommer att påverkas eftersom det sägs att verksamheten måste vara av betydande ekonomisk omfattning för att motivera dispens, säger Anders Axelsson.
Mer oväntat röstade stämman efter en lätt förvirrad diskussion vidare motionen från Lysvik om att utreda möjligheten att starta en bondeägd livsmedelskedja med mesta möjliga svenskproducerade varor. Debatten om huruvida förslaget är realistiskt eller inte uteblev dock.
Efter sex år som ordförande avtackades Dag Rogne som går över till kommunpolitiken i Säffle. Som efterträdare valdes nötdjursuppfödaren Patrik Ohlsson, Kil.