Äganderätten och dess egendomsskydd är inskriven i Sveriges grundlag och EU:s stadga om grundläggande rättigheter. Den ska inte bara skydda mot expropriation utan även mot inskränkningar i markägarens rådighet över sin mark.
undefined
Egendomsskyddet är inte absolut, men grundlagen kräver att nyttan med ett eventuellt utfodringsförbud ställs i proportion till inskränkningen det medför i den enskildes äganderätt. Förbud måste värna ”angelägna allmänna intressen” för att komma ifråga. Tyvärr saknar regeringens förslag den intresseavvägning som krävs.
undefined
Utfodringen är en viktig del av viltförvaltningen och är som styrmedel en förutsättning för jakt som näringsverksamhet. Med ett förbud skulle det verktyget försvinna. Erfarenheter från Tyskland, där vildsvinsstammen ökar trots utfodringsförbud, visar att ett förbud inte är någon mirakelkur mot viltskador. Ett utfodringsförbud innebär även förbud mot avledande utfodring.
undefined
Felaktig utfodring måste naturligtvis hanteras, men på annat sätt. Propositionen behöver dras tillbaka och presenteras i en form som respekterar äganderätten. Den behöver beakta att skadebilden i vårt avlånga land är oerhört varierande.
undefined
Och handen på hjärtat, vem tycker att länsstyrelserna ska få mer att säga till om när det gäller jord- och skogsbruksfrågor?
undefined