Utegrisar populär nisch i Danmark

Det började som ett billigt sätt att komma igång med grisproduktion; suggor i hyddor ute på åkern där de föder sina kultingar och enkla, öppna byggnader i övrigt.

– Utegrisar är ett sätt att starta på om man inte har mycket kapital. Investeringarna är små och det är möjligt att dra i gång mer extensivt, säger Nellie Simmelsgaard, som tillsammans med sin man för 16 år sedan köpte gården Overtorp mitt på Jylland.

Då var det en gård inriktad på potatisodling. Sedan dess har hon steg för steg byggt en utegrisproduktion med 1 000 suggor som producerar 26 000 smågrisar om året. 8 000 av dem föds upp till slakt, resten säljs vidare vid 30 kilos vikt.

Gården är Danmarks största för frilandsgrisar, som det heter på danska. Frilandsgris är ett nischkoncept som till skillnad mot ekologisk uppfödning tillåter konventionellt foder. Likheten med ekologiskt är att griskultingarna, när de lämnat hyddorna på åkern efter fem veckor, flyttar in i öppna stall med ständig tillgång till frisk luft och gott om plats. Grisarna bökar runt i den tjocka halmen och tycks trivas i vårkylan.

– Till skillnad mot konventionella grisar har alla knorr, det går ju inte i en vanlig uppfödning, säger Randi Kok och markerar en tydlig skillnad mot svensk grisproduktion.

Hon har i flera år varit ledande i Friland A/S, det bolag under Danish Crown som håller i olika koncept. Friland har de senaste tio åren sett en växande efterfrågan på nischgrisar både i Danmark och på exportmarknaden. Till exempel har de danska utegrisarna hittat en marknad i Australien.

Danska konsumenter är också beredda att betala rejält mycket mer för kött från en produktion de uppfattar som bättre för djuren. Utegriskött kostar 40 procent mer i butik, ekogris det dubbla.

– Jag tror det delvis beror på att tilltron till det konventionella inte är lika stor här. Men om konsumenterna ska vilja betala mer för måste de se en mening med det. De ställer frågan "vad får jag för mina pengar", säger Randi Kok.

Och det de är beredda att öppna plånboken för är framför allt djurvälfärd, som att grisarna fått vara ute, ha knorren kvar och kunnat böka runt.

– Bra djurvälfärd är en styrka, det tror jag gäller även på en europeisk nivå, menar Randi Kok, som ser en trend i livsmedelshandeln med fler specialgrisar.

För Nellie Simmelsgaard är utegrisarna en kompromiss mellan konventionellt och ekologiskt.

– Lönsamheten är bättre för ekologisk produktion, men på våra marker skulle vi inte klara att odla foder för en ekologisk produktion.

I stället kombinerar de grisproduktionen med potatisodling och köper foder, samma som används i en konventionell uppfödning.

– Det gör att vi slipper merkostnader för foder, men får mellan tre och fyra kronor mer betalt per kilo än konventionella uppfödare, säger Nellie Simmelsgaard.

I samarbete med butikskedjan Irma, som profilerat sig med ekologisk mat och hög kvalitet, har Friland A/S även lanserat Skovgris – skogsgrisar. Det är vanliga grisar som lever i skogen fram till slakt.

– Ett koncept som kanske borde passa bättre i Sverige än här i skogsfattiga Danmark, säger Randi Kok.

Nellie Simmelsgaard föder upp runt 750 skogsgrisar till slakt. De föds som alla andra ute i hyddorna, flyttar in i öppna stall efter fem veckor och släpps ut i skogen efter ytterligare några veckor. De första släpps ut på vårkanten.

– De bökar och sliter marken ganska hårt. På egen hand hittar de inte foder tillräckligt, så vi måste lägga ut foder, säger Nellie som får sex kronor mer per kilo för sina skogsgrisar. En bra affär, säger hon själv, även om det kräver att skogspartiet hägnas in.

För butikerna är skogsgrisen en profilvara.

– Det är en sommarproduktion, men för Irma är det också något att marknadsföra, att nu äntligen finns skogsgrisköttet i butik. Det blir en händelse, säger Randi Kok.

Hon ser alltså möjligheter för skogsgrisar i Sverige och även för utegriskonceptet.

– Vi har börjat titta på vilka möjligheter som finns. Att det finns en marknad tror jag bestämt.