Utan körkort är min kunskap ingenting värd

Det finns idag inte så många självverksamma skogsbönder kvar, som går med motorsåg. Men vi som är kvar är rätt kunniga, när det gäller att hantera sågen. Vi har nog prövat på det mesta, när det gäller att ta rätt på träd, både när de står, ligger eller när toppar gått av genom snöbrott. Vi har också tagit till oss nyheter, så väl när det gäller ny teknik och nya material. Vi är ju inte dumma. Ingen vill utsätta sig för onödiga faror.

Det är lite märkligt att vår kompetens helt plötsligt inte är värd något, utan vi ska gå och lära oss det vi redan kan. För utan papper på vår kunskap, kan vi inget?!

Jag fick ett mejl från Skogsstyrelsen. De skriver: "Är du redan en duktig motorsågsförare? I så fall kan denna kurs vara något för dig".

Det är en tvådagars kurs i Borås. Lämplig bakgrund är att ha arbetat yrkesmässigt eller genomgått utbildning på motorsåg. Efter första dagens uppgifter ska du hem och öva för att nästa kursdag ta examen. Sedan får du möjlighet att få ett bidrag till kurskostnaden från Landsbygdsprogrammet. Oj vad det låter bra.

Kontentan av det hela är: Min kunskap är inte värd något förrän jag fått ett papper på att jag gått en kurs. Skrivit rätt på provet och stolt kan visa upp, nu kan jag köra motorsåg, eller?

Det är ett farligt arbete att vara skogshuggare, det måste sägas. Vad hjälper det att ta körkort för motorsåg när benen inte är lika snabba som förr? Men erfarenheten finns och den kan man aldrig läsa sig till.

Det är som om arbetsglädjen tagits ifrån mig, när myndigheten ska in och detaljstyra och tala om att jag inte kan något förrän jag har papper på det.

Kunskap är för mig den samlade erfarenheten av praktiska och teoretiska kunskaper som ett långt liv har gett mig.

När jag började använda motorsåg var det utan skyddsbyxor, hjälm och skyddsstövlar. Som väl är finns de skydden nu. Enligt de nya reglerna ska jag bära reflexväst, men sågskydden på benens baksida finns inte längre kvar.

Utveckling?

undefined