Inte hinner man väl uppfatta något av skogen när man cyklar genom den med maxfart? Eller är det kanske tvärt om – att farten skärper sinnena och förstärker intrycken av alla miljöer och dofter?
På Uppsalaåsen har det troligen gått en väg sedan urminnes tider. Åsryggen söder om Uppsala höjde sig tidigt över vattnet efter istiden. Senare blev den en färdväg genom de omgivande havsvikar och träskmarker som numera dikats ur för att bilda Uppland, Sveriges geologiskt yngsta landskap.
I dag gör det torra, släta och snabba underlaget åsen perfekt för cykling, ända från Sten Sturemonumentet i centrala Uppsala ut till naturreservatet Kungshamn-Morga vid sjön Ekoln söder om staden. Stigen på åsens topp korsar allt från magra tallmarker till täta, frodiga lövbestånd, som när en lågt stående sol spelar genom lövverket ger känslan av att färdas genom en tunnel i grönt och guld.