Uppgivenhet blir en återvändsgränd
Svar till Per Pettersson, Land Lantbruk nr 35.
Vi vet att jordbruket, precis som alla andra näringar måste klimatanpassas. Vi står inför betydande utmaningar, beroendet av fossil energi måste brytas och där har jordbruket en nyckelroll. Vi vet också att vi måste minimera jordbrukets näringsläckage med fosfor och kväve till havet.
I bägge fallen handlar det om att optimera användningen av stallgödsel och växelbruk med baljväxtvallar på all åker. Det vill säga en omställning till ekologisk kretsloppsjordbruk där växtnäringen, inklusive fosfor som till stor del ansamlas i stallgödseln, kommer tillbaka till åkern i stället för att övergöda havet.
Gårdsstudier sedan över 30 år tillbaka visar att ett sådant jordbruk är bärkraftigt och långsiktigt ökar markens bördighet och produktionsförmåga. Exempel finns dokumenterade i hela Östersjöregionen och lärocentra finns. Per Pettersson, LRF Mälardalen, tror inte att det går utan enorma investeringar och gigantiska prishöjningar på mat. Han verkar utgå ifrån att Sveriges bönder är bakåtsträvare och att en omställning måste ske med tvång.
Jag är övertygad om att hans uppgivenhet inte är representativ för Sveriges bönder. Visst krävs det betydande investeringar och en långsiktig planering, men det är inget nytt för jordbruksnäringen. Den svenska jordbruksnäringen har chansen att ta initiativet i det nödvändiga omställningsarbetet. De goda exemplen finns bland medlemmar i LRF som visar vägen från vision till verklighet.
undefined