Med en uppdragsgivare - finansdepartementet - som bara mäter finansiellt kapital, alltså pengar, och en utredare som praktiserar renodlad nationalekonomisk teori blir det naturligtvis svårt att göra andra resurser och drivkrafter än ekonomiska rättvisa. Samtidigt löper man då en stor risk att hamna fel vid en utvärdering av ett så mångfasetterat insatsområde som landsbygdsprogrammet. Jag vill ta upp några brister som främst gäller de delar av utvärderingen som inte avser rena jordbruks- och miljöstöd.
För det första bygger utredningen till stor del på tidigare (nationalekonomisk) metod att utvärdera olika företagsstöd. Företagarna tillfrågas om stödet haft betydelse för verksamhetens utveckling. Svaret är i de flesta fall att stödet inte spelat någon större roll för deras investeringsbeslut. Men detta kan inte tas som intäkt för att stödet saknar effekt eftersom det hör till företagandets logik att hävda att man kan råda över sin egen situation. Följaktligen förnekar man beroendet av hjälp utifrån.
För det andra hyser företagare, särskilt de som är verksamma på landsbygden, ett ansvar som går bortom den egna personen, familjen och företaget. Företagare begriper att engagemang i lokal utveckling inte bara är en praktisk nödvändighet utan också en moralisk plikt. Svensk forskning visar att företagare söker bidrag inte i första hand för att de och deras företag behöver stöd utan därför att de känner ett ansvar för att till sin region dra in en del av tillgängliga stödmiljarder.
För det tredje är det som samhällsforskare fantastiskt att från en kollega höra att betydelsen av socialt kapital inte kan värderas därför att en enhetlig teori på området saknas. Det är som att säga att ’demokrati’ är oviktig därför att akademiker inte kan enas om en definition. Utredaren borde självklart ha satt sig bättre in i den omfattande forskningen kring socialt kapital och sedan tagit ställning för ett mått och använt detta. Varje praktiserande företagare vet betydelsen av förtroende i relationer, det som bygger socialt kapital. Empirisk forskning vid Linnéuniversitetet visar att framgångsrika svenska företag värderar socialt kapital och kunskapskapital långt högre än finansiellt kapital.
För det fjärde är det befängt att i dagens nätverkssamhälle bara använda gängse nationalekonomisk teori som ramverk för en utvärdering. Tankekonstruktioner som ser konkurrenskraft som enda vägen till framgång missgynnar samverkansprojekt, vare sig de är formellt regisserade uppifrån eller informellt skapade underifrån. Samverkan förmerar inte bara det sociala kapitalet utan stärker också de inblandades individuella och kollektiva självförtroende. Det leder i sin tur till ökad omvärldsorientering eftersom företagare och andra upplever att man kan ta in extern hjälp utan att behöva ge upp makten över sitt företag och sin bygd.
För det femte, i den dynamiska värld vi lever kan inget program, hur välplanerat och uppstyrt det än är, förväntas leda till (bara) väntade effekter. Varje utvärdering borde därför lämna plats för en uppföljning av oväntade utfall av gjorda insatser. Internationell entreprenörsforskning visar att det är i det överraskande och spontana som innovativ verksamhet föds. Utifrån ett sådant synsätt kunde exempelvis de i utvärderingen styvmoderligt behandlade små och kortsiktiga Leader-projekten visat sig vara en för landsbygden helt avgörande drivkraft till en breddad företagsamhet, alltså just det som Eva Rabinowicz efterlyser.
undefined