En debatt har rasat om nya kraftledningar i Tyskland, och tyska LRF kräver ersättning om ledningarna ska grävas ner. En debatt som kan vara intressant att följa även från svenskt håll, menar Per Emgardsson i veckans krönika.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Med en tysk lag om inmatning av förnybar energi, EEG, år 2000 följde stora stöd till förnybar el. Det glesbefolkade norra Tyskland byggde ut produktionen av biogas- och vindel, men elförbrukarna finns i söder.
Nu behövs nya kraftledningar, ”stromautobahnen”, helst i jord. Schakterna blir stora som riksvägar och lantbrukarna fruktar att värmen från ledningarna ska sänka skördarna för gott.
Ledningsägarna är vinstdrivande, inte det allmänna, så Bauernverband DBV (tyska LRF) kräver årliga ersättningar för såväl skador på bördighet och grödor som en andel i det mervärde strömtransporten genom markerna skapar.
Den 4 mars 2017 sade Bayerns konservativa energiminister Ilse Aigner plötsligt att "Vi kräver återkommande ersättningar till de som påverkas av kraftledningarna. Delaktighet i det med ledningarna förbundna mervärdet samt en rimlig ersättning för de skador ledningarna ger ligger i både markägarnas och allmänhetens intresse.”
En hetsig debatt bröt ut. Energibranschen talar om ”bondetullar” på ström, och vill ha snabba schablonavtal, medan DBV rasar över bristen på respekt för glesbygdsbornas äganderätt.
Än är striden om bondetull/mervärdesandel inte över. Hur den slutar kan ha intresse även för svenska markägare i juridisk närkontakt med elnätet.